Gott gry

är det onekligen i den lille krabaten. Fullt ös - och sen tvärsomnar han. Otto är fortfarande inte helt nöjd med situationen, men det är ju bara att vänta och hoppas att det löser sig. Faktum är att jag undrar om han inte har lite svårt att fatta vad det är vi har dragit hem för nåt litet "kryp" - är det en kanin, en katt, eller vad?? Hampus accepterar lekiniviterna till en viss gräns - sen hoppar han upp i soffan och fredar sig. Han har ett bra och tydligt språk mot den lille så där är jag inte alls bekymrad.

Rubriken härrör sig mest till att jag redan har konstaterat att det inte lär bli några problem med metallapporteringen - om vi nu kommer så långt att det momentet blir aktuellt. Jag har ju förvisso högtflygande planer för den här hunden, men tiden ska ju räcka till allt också. Han tuggar i alla fall glatt på vattenskålen - rostfri - samt vid tillfälle på mitt bältesspänne - metall av oklar sort, därav slutsatsen att metallapporten inte bör bli något problem. Han släpar även glatt runt på de vuxna hundarnas tuggben som är ungefär lika långa som han själv!

Och jag klurar fortfarande på bloggbyte. Den som lever får se.