Jaha....

... mer snö blev det. Inte så det blev kaos i den här delen av Skåne i alla fall, men några cm till. Suck. Sommarvalpar brukar se förvirrade ut när de får se snö första gången. Lazer kommer väl att se förvånad ut när han får se gräs första gången...?

"Vardagslivet" som valpledig har rullat på, imorse plockade husse faktiskt några enkla poäng genom att gå upp först och släppa ut den lille! Sen stack han iväg för att ägna några timmar åt att umgås med sin far - isfiske stod på planeringen. Under tiden ägnade jag mig åt att läsa kurslitteraturen för agilityinstruktörsutbildningen och fundera över de hemuppgifter vi fått. Dessa ska vara inlevererade senast måndag och det är ju märkligt att man alltid drar på sånt här till sista sekunden?!

Medan jag läste boken "Att lära in - och ut" med underrubriken "liten hjälpreda för agilityinstruktörer" sov Lazer i soffan och Otto låg nedanför soffan och hade "bevakning". Vi har fortsatt med att försöka få Otto att acceptera Lazers existens i vårt hem bl.a. medelst klassisk "godisbetingning" - tittar man på valpen så får man en godbit... (Bara att hoppas att han inte tänker några fula tankar samtidigt!) Så att vara helt avslappnad när den lille är i samma rum, även om han sover, finns inte på Ottos världskarta just nu. Lite mailkontakt med uppfödaren har dock varit uppmuntrande. Enligt henne har jaktcockrarna ett så intensivt rörelsemönster, så det är inte helt ovanligt att andra hundar har lite svårt att tolka dem. Det är ju det jag har haft en känsla av hela tiden - Otto fattar inte riktigt vad det där lilla svarta är för nåt...

Boken som sådan är ju helt klart "fackinriktad" och mycket av grunderna för såväl inlärning hos människa som hund känner jag igen både från min "vanliga" instruktörsutbildning men när det gäller det humana även från kurser och konferenser jag varit på genom olika jobb. Det är alltid bra att bli påmind om vissa saker, så den var klart läsvärd (och något annat var ju inte heller att vänta eftersom den är obligatorisk kurslitteratur).

När husse kom hem åt vi våfflor och sen fick husse och Otto ägna sig åt lite "egen-tid" - inte så ofta de kommer ut på promenader på "tu man tass" så här på hemmaplan.

Har så smått börjat uppmuntra att Lazer sätter sig ner vid mina fötter, det står nu godisburkar lite här och där strategiskt placerade i hemmet. Vi leker också med den fleece-kampfläta som han fick med sig som gåva från mamma Englas matte K. Det är störtkul att kampa (jag håller bara stilla, han drar) och att hämta. Det lovar gott det här!