Det var det, det!

Jag som tyckte att 5 timmar kändes som MASSOR av tid för tentan, fick se tiden rusa förbi väääldigt fort! Eftersom juridik handlar om att man ska hänvisa till "relevanta lagrum" så fick vi ha all kurslitteratur med oss och det blev ett väldigt bläddrande. Det var väl ungefär en halvtimme kvar när jag lämnade in mitt alster! Jag sitter aldrig och "putsar" eller "läser igenom en sista gång" utan det jag har skrivit - det får duga. Om jag minns rätt körde jag den metoden när jag läste sist - för 5 år sen - och det gick bra då. Som väntat ska man ha hälften av poängen för att bli godkänd och det BORDE jag få ihop. Det var lite svettigt ett tag då en av frågorna var "vad innebär subordinationsprincipen" och jag började leta i registren i böckerna. Inte på ETT ställe hittade jag detta ord. Till slut insåg jag att det inte var någon idé att fastna på den frågan utan gick vidare. Mina gamla språkstudier gav mig dock en ledtråd: Sub = under. Ordination borde vara något med ordning... Alltså - någon/något som underordnar sig någon/något annat. Skrev det och gick vidare. En stund senare satt jag och letade i innehållsförteckningen i en av böckerna (obs: skillnad på "sakordsregister" och innehållsförteckning) och vad hittade jag... Hrm, ett helt kapitel (om än kort) om just denna princip! Och jag var på helt rätt spår - det handlar om att arbetstagaren underordnar sig arbetsgivaren!

Hampes "hotspotöra" har i alla fall inte blivit sämre så jag/vi fortsätter med egenvårande åtgärder (alsolsprit) till på onsdag, så får vet titta på det när vi ändå ska dit. Det dumma är ju att det sitter precis i öronvecket, så det är ju ingen naturlig luftning där precis. Och igår kändes det som att Hampe helst ligger på "fel" sida också, så att örat hamnar neråt.

Husse och Otto hade varit på en riktigt lerig mark igår. Enligt husse hade han stått i duschen med Otto i 20 min för att få bort all lera mellan tassarna. En stor sten ramlade ut från mellan två trampdynor?! Och vi snackar STOR, kolla bilden där den ligger bredvid en högst normalstor tändsticka (bildkvaliteten i övrigt lämnar MYCKET att önska, jag vet...).


Hur hundkraken kunnat gå med den i tassen är ett mysterium. När jag kom hem fick jag ta hem saxen och hjälpa till att klippa bort de sista envisa lerklumparna. Små, men dock. Hur husses stövlar ser ut, kan ni kanske gissa...