Hela helgen har gått och jag har gjort en massa saker - här i bloggen har det dock varit tämligen dött. Har tänkt flera gånger att "det här måste jag blogga om" men icke... Ibland tror jag att för att vara en "riktig" bloggare så måste man ha datorn ståendes på, hela tiden, och släppa det man har för händer och kasta sig ner vid den så fort ett "bloggämne" dyker upp.
Det har inte hänt några direkt "dramatiska" saker i under helgen egentligen. B har målat halva huset och jag, jag har skött markservicen. Typ. Det har inte blivit så mycket hundaktiviteter heller, mest promenader och någon badtur. Med temperaturer uppåt 30 grader så tar man det helst lite lugnt... Har inte haft någon direkt lust att sitta vid datorn heller.
Sen så stod det i tidningarna nu i helgen att igelkottarna i Danmark (och förmodligen Sverige) håller på att dö av törst i det torra vädret. Igår kväll tog jag ett stort glaserat lerfat och ställde ut vid tomtgränsen. Det ska ut på utsidan av staketet på sikt men igår fick det hamna på insidan. Herr och fru igelkott kommer ju bevisligen igenom staketet. Eftersom igelkottar i alla fall är en naturlig fiende till sniglarna, så värnar jag gärna om dem.
I ett tappert försök att "snigelsäkra" odlingarna har jag satt grovt sandpapper runtom pallkragarna hemma. Det tog dock en stund innan jag kom på att det inte var så smart att hålla på med det utan handskar... Är hjärnan dum, får kroppen lida!
Huruvida det är hjärnan som är dum när det gäller min löpträning, vete katten. Jag har i alla fall sprungit 2 pass under helgen, ganska långa sådana också. Igår fick jag den där erfarenheten som man som joggare helst vill slippa. Lösa hundar... En terv och en briard kom utfarande från en tomt med mattes något lama rop efter sig. I det läget är inte ens jag, som ju ändå är hundvan, särskilt morsk! Nu var tydligen husse i familjen ute och drog barnvagn på vägen utanför tomten för han steg fram och sa "gå in med er". Men - tänk om jag varit riktigt hundrädd? Eller än värre - om det kommit en bil när hundarna kom rusande... Jag förstår inte varför det ska vara så svårt att skaffa staket om man har hundar som inte blir kvar på tomten vid "retningar"??!! Tänk om jag hade haft Otto med mig... Hua, det vill jag inte ens fundera på. Han gillar INTE främmande lösa hundar som kommer springande mot honom. Inte för att jag tror att han skulle göra något, men vad säger att den lösa hunden är lika vänligt inställd?
Det tog för övrigt inte många timmar förrän pionknopparna i förra inlägget var utslagna! Bilder kommer...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Ja lösa hundar om det bara är jag, inga hundar, har jag inte säskilt ont av. Men om hundarna är med är det inte roligt... Som sagt; staket är en utmärkt uppfinning om man inte har strikt "tomt-lydnad" på hundarna.
Jag har heller inga problem med lösa hundar om det bara är jag - om jag är ute och promenerar. När jag joggar så känner jag mig dock lite mer utsatt - helt klart väcker man ju jaktinstinkterna... Eller om det var vallinstinkterna i det här fallet.
Skicka en kommentar