Stundtals leder mitt jobb till att jag flänger runt en del i geografin, både i Skåne och utomlands som trogna läsare säkert noterat. Idag var det i Skåne jag "flängde runt" och återigen slogs jag av - trots det halvdana vädret (mulet, blåsigt och små fjuttiga regnskurar) - hur fantastiskt vackert Sverige är den här tiden på året. Blåklint och vallmo som blommar på fälten... Pioner och pelargoner i trädgårdarna... Ja, jag har faktiskt lite svårt att förstå sådana som min chef - som nu har stuckit till Turkiet på en vecka. Jovisst, det är skönt att "komma bort" och svenskt sommarväder ÄR osäkert. Men ska jag åka till varmare breddgrader så gör jag det nog hellre under perioden november-mars!
Idag blev det inget besök på brukshundklubben, vi kommer att vara där både torsdag och fredag så någon måtta får det vara! När jag kom hem från jobbet tog jag båda hundarna med mig på en joggingrunda. Jag tyckte jag höll ett "lågt" tempo men enligt min träningsdagbok på jogg.se (som räknar ut snitthastigheten per km, nu är det viss reservation för distansen på en del av mina rundor som går på stigar som inte går att mäta på kartan) så höll jag ett riktigt hyggligt tempo. Hampus är ju som jag nämnt tidigare måttligt road av att motionera, medan Otto tycker det är skitball... Det går ju an på de sträckor där jag kan ha Hampe lös, men på trafikerade vägar undviker jag det helst. Och det är inte direkt något lyft för löptekniken att ha en draghund och ett släpankare! Men vad gör man inte för de fyrbenta... Ska jag ändå ut och springa kan de ju få följa med, åtminstone när det är såna pass där det funkar. Vid lite längre sträckor och högre tempo, mja, då blir det en annan sak.
När vi kom hem stretchade jag först Hampe (han börjar faktiskt verka som att han tycker det är rätt skönt!) och sedan mig själv. Otto är lite skeptisk till sådana övningar men jag börjar försöka lite med honom också. Efter dusch och mat passade jag på att kamma Hampe ordentligt - började med detta igår och jisses, en halv hund är borta. Det är hans underull, som alltid varit kraftig, som lossar nu... Men den ramlar inte av på det sättet som den t.ex. gör på en schäfer utan man "måste" kamma bort den! Sen har ju inte pälskvaliteten blivit bättre efter kastrationen.
Följden av denna övning blev att jag fick dra fram "snabeldraken". Otto är något skeptisk till denna mackapär och smet ut i köket. Där hamnade han dock "ur askan i elden" till slut - så jag fick stänga av och skicka ut honom därifrån! När jag ändå höll på så städade jag av badrummet också. Oj vad duktig jag känner mig - en "fuskstädning" lyfter ju faktiskt helhetsintrycket hemma ganska mycket!
Nu ska jag ta och packa ihop returpaketet till postorderföretaget. De där kläderna jag nämnde i förra veckan, inte helt oväntat var det ju ett par plagg som inte passade. I det ena fallet hade jag nog hjärnsläpp när jag beställde och tog en för liten storlek (har ju tvingats inse att jag har "växt till mig" lite de senaste åren). I det andra fallet hade jag tagit den "större" storleken - och då var det för stort?! Nu kändes inte den modellen på cardigan "rätt" ändå så jag returnerar nog utan att begära något byte.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Har ni också en "snabeldrake"! Var kommer detta smeknamn ifrån? Kan det vara från nått barnprogram...?
// Nina L...www.ninalindstroem.blogg.se
Håller med; utomlands åker man på vintern. Det finns ju trots allt viss risk att det är fint väder här hemma vid den här årstiden.
Enda tillfällena jag ser "grytskärpan" på Karlsson är när jag rastar snabeldraken. Då plockar t o m Iza fram lite grytskärpa. :-) Numera är det alltid stängd dörr mellan grythundarna och draken.
Skicka en kommentar