I'm getting too old for this....

Dagens fråga: Vilken film?

Emellanåt är det som jag nämnt tidigare "ett märkligt jobb man har" (och vilken sketch kommer DET citatet ur?).

Igår rullade vi så sakta ut ny utrustning i en handfull bussar i Lund. Med påföljd att nu ska det räknas passagerare och stöttas förare igen - repris från Ängelholm vid den här tiden ifjol... Eftersom det har varit ganska många turer fram och tillbaka i projektet den senaste veckan så hade vi väl inte direkt jättestora resurser rent "personellt" för detta utan jag ingick per automatik i "fältstyrkan". Som skulle börja i Lund kl. 06.00 igår morse. Det betydde alltså uppstigning 04.20. Nu fick inte hundarna någon promenad eller mat vid den tiden, jag tog bara ut dem för en "snabbkiss" och sen fick husse sköta resten av hund-hanteringen när det var dags för honom att stiga upp.

Så det blev en del bussåkande igår igen alltså. I förra veckan var jag ju ute och åkte tåg vid ett tillfälle som "omväxling".

Som om det inte var nog med den tidiga morgonen så var det också inplanerat en "trevlig kväll" tillsammans med leverantören. Det bar iväg till Tivoli i Köpenhamn för lite 5-kamp och middag. Problemet när man ska hinna med sånt är att det blir sent. Väldigt sent. Nu hade jag i o f s taktiskt omgrupperat min bil så att jag slapp passera Lund på hemvägen vilket troligen besparade mig minst en halvtimme i restid, men jag var ändå inte hemma förrän kl. 1 i natt. Trevligt var det - men redan igår morse påtalade jag att testledningen inte skulle räkna med mig för "morgonpasset" idag. Det tar mig ändock 1 timme att köra till Lund och några timmar ville jag sova.

Och DÄR kommer vi till en lustighet av det där lite mer personliga slaget som jag brukar försöka undvika att behandla i bloggen. När JAG ska stiga upp före B - som igår morse - så är jag som en kobra på väckarklockan/klockradion för att inte väcka honom, samlar ihop kläder m.m. och tassar ut ur sovrummet med hundarna, in i badrummet osv... Allt detta så tyst som möjligt för att inte väcka min käre sambo i onödan. Och då är han ändå en rätt svårväckt "modell". Imorse, när jag skulle försöka ha lite sovmorgon - vad tror ni hände då...? Jo - jag fick puffa på vederbörande för att han ska stänga av klockradions brölande. Tror någon att han steg upp då? Nej, "snooze" ett par-tre gånger innan han till slut frågar "ska inte du upp"... Nä - jag tyckte jag sa det redan i söndags kväll att chefen lovade mig sovmorgon... Puh. Lyckades i alla fall slumra en timme till, sen gav jag upp och körde till Lund igen.

Idag hade vi möte halva dagen och sen blev det bussåkande på eftermiddagen.

B är på möte ikväll så jag har hundarna och huset för mig själv. Behövs egentligen lite "röjning" men jag har inte energi till det... Blir nog att landa i soffan med Morden i Midsomer istället.