Sen är det ju alltid kul att besöka Stockholm, i synnerhet sommartid. En liten nackdel med att bo på hotell var väl just detta – alla turister… och barnfamiljer… vid frukosten! Eftersom kursen inte startade förrän kl. 9 blev det ju rätt sen frukost även för min del (jag sprang först på morgnarna!) och då hade ju alla andra hotellgäster också vaknat. Lite trångt kring bröd, pålägg och annat. Men nu ska jag inte vara gnällig!
Hotellet håller uppenbarligen på att renoveras och det rum jag hade var utrustat med en oerhört ”trendig” (?!) 70-talsinspirerad tapet. Tack o lov inte på alla väggar – se bild (tagen med mobilen så bildkvaliteten är "sådär")…
.jpg)
Sen tror jag att jag börjar bli lite skadad av att leva ihop med en rörläggare. Handfatet i badrummet var av modell LITET. Själva blandaren däremot var klart överdimensionerad… böjde man sig framåt slog man nästan näsan i den och vid tandborstning gällde det att sikta noga, så att säga… klar designmiss?!
Även om det är kul att gå på kurs så är det skönt att komma hem igen! Jag har visserligen sprungit på morgnarna före frukost för att inte slappa till alldeles men det är inte utan att jag undrar – vad göra icke-hundägare på fritiden egentligen…??
Idag är jag tillbaka på jobbet och har suttit med i ett par telefonmöten. Pust... mycket tekniksnack blir det!
Inlägg
2 kommentarer:
Åh, hoppas jag aldrig blir skickad på någon sådan kurs. Känner mig alltid oerhört fånig när jag ska prata engelska med svenskar. Detta inträffar ju ibland av ren artighet när det är någon icke svensktalande med i sällskapet. För min del ligger väl en kurs i norska mer i riskzonen. Tur jag hade norsk instruktör på lägret så att jag är van...
Och som du säger; vad gör icke hundägare på fritiden? Har jag också alltid undrat.
Man vänjer sig faktiskt förvånansvärt snabbt vid att prata engelska även med svenskar. Nu underlättades det hela nog av att läraren var engelsman. Även om han bott i Sverige i 18 år - tror jag det var - så känns det ju mer "naturligt" att prata engelska när åtminstone NÅGON i sällskapet uppenbart har det som sitt "förstaspråk".
Vi har samma problem i projektet emellanåt, en person i sällskapet är icke-svensk(skandinavisk) talande = engelska blir det gemensamma språket. För min del föredrar jag i o f s många gånger engelska framför danska, som är rätt vanligt förekommande i projektet också.
Skicka en kommentar