Tjejmilen

Ja, då har jag sprungit min andra tjejmil i historien. För att göra en lång historia kort så var första gången för exakt 10 år sedan, jag hade avslutat kanotkarriären och tyckte jag behövde ett mål att träna mot. Nu blev det inte så mycket tränat den gången, jag sprang väl typ 2 pass på hela sommaren. Men när jag väl var ute och sprang loppet så kunde jag ju inte "ta det lugnt". Tog mig runt på ca 68 minuter den gången, men kroppen totalhavererade efteråt. Låg hemma och hade frossa hela kvällen - jag var så sjuk...!! Usch, inget kul minne.

Den här gången har jag ju tränat betydligt mer. Jag och H hade ju tänkt oss att starta i grupp 3 eller 4, eftersom vi hört en hel del (och jag har ju en erfarenhet sedan tidigare) om att många startar i för tidiga grupper, men vi kom tyvärr dit försent = fullt. Vi fick vackert glida in i grupp 5. Och när folk börjar GÅ efter 200 meter så undrar man ju hur de tänker - här var det ju meningen att man skulle springa på runt timmen... (Beskrivningen i informationen man fick innan loppet: • Grupp 5. Start kl 12.40. För dig som klarar Tjejmilen på 59-60 minuter. Även här ska du klara av att springa eller jogga hela vägen.) Tja, det var bara att bita i det sura äpplet och galoppera iväg så gott det nu gick. Första kilometern gick INTE fort i alla fall. Sen tog vätskekontrollerna lite för mkt tid också, den sista valde jag att hoppa över så där "släppte" jag H och sprang sista kilometern själv. Kom i mål på 1.00.24. Usch så retligt, när målsättningen var att gå under timmen! MEN - utifrån ovannämnda erfarenhet - den här gången var jag förhållandevis fräsch efter målgång. H kom ca 30 sek efter mig så det var ungefär den tiden man tappade på vätskekontrollerna alltså. Hade vi struntat i drickandet så hade vi nog klarat 60-strecket, alltså. Men med tanke på att det var rätt varmt så var det inte fel att skölja munnen lite. Till nästa år vet vi nu att vi ska vara på plats vid startfållorna i GOD tid!!! Kanske fundera på vätskebälte också, för att slippa trängseln vid vätskan.

Nu är jag nog faktiskt inne på att sikta på Göteborgsvarvet till våren. Måste liksom ha något mål för att fortsätta motionera nu. Otto tycker ju som jag nämnt tidigare att det är kul att springa med matte så det är ju i o f s en anledning det också!