Det är inte så ofta som feministen i mig tar ton, men ibland så...
Råkade häromdagen snubbla in på wachtelhundklubbens diskussionsforum. För att göra en lång historia kort så finns där diverse inlägg om en hund som tydligen används som... slagträ (?) i en separation/skilsmässa. Husse är ute på nätet och hävdar att hunden är stulen, enligt andra källor är det matte som har hunden och det är matte som har "rätt" till hunden av olika skäl.
Det som gör mig mest irriterad är när det genast börjar ifrågasättas om matte verkligen kommer att ta hand om hunden på bästa sätt dvs se till att den får jaga... Naturligtvis står det mansnamn vid dessa inlägg. NÄR ska (vissa av) männen i den svenska jägarkåren få in i sina hjärnor att det faktiskt är så att kvinnor är en ökande andel av jägarna i Sverige?! Jag tror inte att detta ifrågasättande hade dykt upp om det varit omvänd ordning dvs att hunden befunnit sig hos husse... Vad tror ni, kära läsare???
(Och nu åter till arbetsuppgifterna - protokoll...)
tisdag, september 30, 2008
Ser man på...
... fick respons på uppgiften i arbetsrätt redan igår. Och den blev godkänd. Jag hade visst missat att hänvisa till en viss princip - jag tänkte på den, men tyckte det verkade tjatigt att dra upp "favorit i repris" från förra uppgiften - men mitt svar dög uppenbarligen. Skönt, då kan jag tugga vidare med de studierna i alla fall.
För den som undrar varför jag har kastat mig in i studerande-träsket vid sidan av jobb och allt hunderi samt ombyggnad hemma, så beror det på att min projektanställning upphör vid årsskiftet. Och jag har noterat att allt fler arbetsgivare önskar "akademisk utbildning" även för den typ av tjänster (projektassistenter, sekreterarer m.m.) som jag normalt sett söker. Alltså - bäst att förkovra sig lite, om jag skulle behöva börja söka jobb. Dvs om jag inte får ytterligare förlängt på mitt nuvarande jobb, alltså. Och ämnena som sådana tycker jag är intressanta så det är bara att köra på liksom...
Igår hade B kursstart på nybörjaragility, jag blev hastigt indragen som assistent under första halvan av kursen (fram t.o.m fikat), som komplement till den utvalda medhjälparen M. Hela 10 ekipage blev det! Ett av dessa visade sig dock ha tränat mycket på egen hand så det flyttar vi raskt över till fortsättningskursen som jag ska ha med början imorgon. Efter fikat igår lyckades jag få övergå till det som var det egentliga syftet med att jag åkte med till klubben; träna våra egna hundar. Hampus fick köra fritt följ "på längden o tvären", läggande (ett enda, gick bra), inkallning med ställande (beröm vid bra stopp, i synnerhet 2-3:e gången var riktigt bra) och så rutan. Ständigt denna ruta... Men det finns ju bara en sak att göra och det är ju att träna, helt klart. Otto körde jag linförighet och apportering med. Metallapport fram för att undvika tugg. Tyvärr rullar den ju väldigt bra = inbjuder till lek, så där fick vi ha ett allvarligt samtal om att man inte leker med apportbocken. Sen gick jag ut och la den och han fick hämta. Gick fint. Dock släpper han ju föremålet vid mina fötter. OK, jag kan köpa det om det är "gripandet" jag tränar, men nu måste vi nog börja träna lite avlämnanden också, så jag gick raskt över till att "plocka upp och lämna" på nära håll, varvat med att han fick ta den direkt ur min hand och jag tog tillbaka den i stort sett direkt. Måste nog ta mig i kragen och ha en ordentlig strategi här, istället för att hålla på med femtielva olika metoder. Tror jag ska fokusera mycket på avlämnandet i alla fall....
Ikväll kommer svärfar och tar tag i elektriciteten i tillbyggnaden. Det har hänt lite där i helgen, ni som är intresserade och inte har tillgång till byggbloggen (som inte är uppdaterad ännu) får höra av er för inloggningsuppgifter.
För den som undrar varför jag har kastat mig in i studerande-träsket vid sidan av jobb och allt hunderi samt ombyggnad hemma, så beror det på att min projektanställning upphör vid årsskiftet. Och jag har noterat att allt fler arbetsgivare önskar "akademisk utbildning" även för den typ av tjänster (projektassistenter, sekreterarer m.m.) som jag normalt sett söker. Alltså - bäst att förkovra sig lite, om jag skulle behöva börja söka jobb. Dvs om jag inte får ytterligare förlängt på mitt nuvarande jobb, alltså. Och ämnena som sådana tycker jag är intressanta så det är bara att köra på liksom...
Igår hade B kursstart på nybörjaragility, jag blev hastigt indragen som assistent under första halvan av kursen (fram t.o.m fikat), som komplement till den utvalda medhjälparen M. Hela 10 ekipage blev det! Ett av dessa visade sig dock ha tränat mycket på egen hand så det flyttar vi raskt över till fortsättningskursen som jag ska ha med början imorgon. Efter fikat igår lyckades jag få övergå till det som var det egentliga syftet med att jag åkte med till klubben; träna våra egna hundar. Hampus fick köra fritt följ "på längden o tvären", läggande (ett enda, gick bra), inkallning med ställande (beröm vid bra stopp, i synnerhet 2-3:e gången var riktigt bra) och så rutan. Ständigt denna ruta... Men det finns ju bara en sak att göra och det är ju att träna, helt klart. Otto körde jag linförighet och apportering med. Metallapport fram för att undvika tugg. Tyvärr rullar den ju väldigt bra = inbjuder till lek, så där fick vi ha ett allvarligt samtal om att man inte leker med apportbocken. Sen gick jag ut och la den och han fick hämta. Gick fint. Dock släpper han ju föremålet vid mina fötter. OK, jag kan köpa det om det är "gripandet" jag tränar, men nu måste vi nog börja träna lite avlämnanden också, så jag gick raskt över till att "plocka upp och lämna" på nära håll, varvat med att han fick ta den direkt ur min hand och jag tog tillbaka den i stort sett direkt. Måste nog ta mig i kragen och ha en ordentlig strategi här, istället för att hålla på med femtielva olika metoder. Tror jag ska fokusera mycket på avlämnandet i alla fall....
Ikväll kommer svärfar och tar tag i elektriciteten i tillbyggnaden. Det har hänt lite där i helgen, ni som är intresserade och inte har tillgång till byggbloggen (som inte är uppdaterad ännu) får höra av er för inloggningsuppgifter.
måndag, september 29, 2008
En vit helg
Ja, på datorfronten alltså. Från fredag kväll till söndag kväll rörde jag inte datorn. Helt frivilligt beslut! Ägnade mig istället åt att...
- hjälpa husse med installation av en stycke skjutdörr mellan befintlig hall och blivande tvättstuga och DET var värre än att montera en ikea-bokhylla. Alla som någonsin sagt något elakt om ikeas instruktioner, kan få ta del av den här instruktionen...
- ta skogspromenader med hundarna, någon strukturerad träning blev det tyvärr inte den här helgen.
- läsa organisationsteori så ögonen blödde eftersom böckerna ÄNTLIGEN kom i fredags och inlämningsuppgiften skulle vara klart igår. Får jag godkänt på den så blir jag ärligt förvånad för det känns som jag svamlade friskt, och det blev ett väääldigt kort svar.
- prestera ett - förmodligen också i kortaste laget - svar på inlämningsuppgift i arbetsrätt, mitt andra studieämne för hösten.
De två sista punkterna krävde dock att datorn startades och det gjordes igår kväll till slut.
- hjälpa husse med installation av en stycke skjutdörr mellan befintlig hall och blivande tvättstuga och DET var värre än att montera en ikea-bokhylla. Alla som någonsin sagt något elakt om ikeas instruktioner, kan få ta del av den här instruktionen...
- ta skogspromenader med hundarna, någon strukturerad träning blev det tyvärr inte den här helgen.
- läsa organisationsteori så ögonen blödde eftersom böckerna ÄNTLIGEN kom i fredags och inlämningsuppgiften skulle vara klart igår. Får jag godkänt på den så blir jag ärligt förvånad för det känns som jag svamlade friskt, och det blev ett väääldigt kort svar.
- prestera ett - förmodligen också i kortaste laget - svar på inlämningsuppgift i arbetsrätt, mitt andra studieämne för hösten.
De två sista punkterna krävde dock att datorn startades och det gjordes igår kväll till slut.
fredag, september 26, 2008
Debut och "äntligen"...
Igår fick då Otto vara med på en månadstävling för första gången. Månadstävlingarna vi har på klubben är alltså en typ av "träningstävling" men vi kör med bedömning (inte alltid med riktiga domare, men vi försöker få fram sådana så ofta som möjligt och man FÅR avstå från bedömningen helt om man vill - men det vill de flesta inte...) och prisutdelning. Eftersom alla tävlar mot alla så blir det "procenten" som räknas...
Otto körde jag alltså i appell-lydnad och det gick... ungefär som väntat. Under platsliggningen så stod jag kvar bredvid kopplad hund, tyckte det var dumt att "chansa". Hade han gått upp och bjudit upp W som låg bredvid till lek, så hade antagligen matte M strypt mig... Dock kom jag på att det nog hade varit bättre att ta ett steg fram och stå framför istället, för lillebror gick ganska snabbt in i en förväntan på att "matte står bredvid mig, då ska nog något hända". Så det blev lite "tramsande" där. En liten "lagom" störning för de andra... Att vi måste träna mer på detta visste jag ju så det var ingen överraskning. Linförigheten gick bra, tror vi fick 7 (eller 7,5) i betyg, lite långt ifrån, positionssvag och några sneda sättanden. Framförgåendet avstod vi, det momentet har jag inte ens börjat träna ännu, vill gärna ha ordning på linförigheten först. Läggandet blev väl en 9:a - här ska husse ha beröm för det är faktiskt han som tränar mest med lillebror. På inkallningen började Ottos nyfikenhet ta överhanden - varför står C här på plan och pratar?! Lillebror har ju faktiskt aldrig gått ett lydnadsprogram med kommendering förut... Så det blev en 5:a - minns inte kommentaren men det var i alla fall så att hunden siktade på tävlingsledaren först - när jag kallade andra gången i det läget styrde han om och "landade" hos mig.
Sen började showen. På vägen tillbaka till utgångspunkten inför momentet apportering, fick Otto syn på alla apporterna... Han drog som en avlöning och kom med den största träapporten han hittade (får väl vara glad att han inte gav sig på 4kgs tungen). När jag tagit den av honom så skulle han hämta nästa.... Men då fick jag stopp på honom. Jaha, sa C, jag hade tänkt fråga hur stor du ville ha, men han valde ju själv så då tar vi väl den. Och här hände ungefär det jag som jag varit rädd för. Hund och apportbock försvann i fjärran. Men publiken hade roligt - och Otto också. Till slut kom han på att matte nog började bli lite arg och kom in och spottade ut apporten vid mina fötter men då var 0.an ett faktum. Tja - har visste jag ju att vi nog har lite att jobba på. Inte bara "hämta" utan "hämta och komma till matte"!! Husse slog in lite öppna dörrar genom att påtala att "han får INTE leka på det där viset". Eh - hallå, nej, det får inte en lydnadshund heller, lika lite som en jaktapportör. Men vad skulle jag göra annat än att påtala mitt missnöje...? Husse tyckte nog att jag skulle galopperat iväg ut på plan och läst lusen av busfröet men jag såg nog en större risk i att han då skulle ha lekt ännu mer. På plussidan ligger ändå att han inte tuggar utan bara springer rundor!
Hoppet, som vi bara tränat en gång, gick riktigt hyggligt. Betyget har jag dock glömt...
Hampus skötte sig hyggligt i lydnadstvåan bortsett från att han gick upp och mötte mig när jag var på väg tillbaka efter platsliggningen. Möjligen orsakade jag det själv genom att kika fram och titta på honom ett par gånger, det här snusandet som vi fått avdrag för vill jag ju ha bort. Men tydligen väckte jag nyfikenheten istället. Får se till att någon annan hutar åt honom om han nosar!
Fria följet var sedan något av det bästa vi presterat - betyg 9. Och dagens domare ÄR domare - samma som gav oss de där 156 för en dryg månad sedan. Han gick SÅ fint, tänk om det kunde gå så bra "på riktigt" också. Jag övervägde faktiskt att avbryta programmet helt för att få chansen att belöna rejält... Men bestämde mig för att köra klart. Och det gick ganska hyggligt på resten också. Jag har inte protokollet med mig så jag har inte full koll på betygen men de pendlade mellan 7 och 9. Och 0 på rutan - han sprang ut, vek av precis före rut"gränsen" igen, vimsade in i rutan från bakkanten men stod inte stilla i de regelmässiga 3 sekunderna. Fortsätta traggla verkar vara medicinen här för nu börjar det ju hända saker. Och han lyssnar ju faktiskt lite på mina "ut" och "hit" och "vänster", trots allt...
Totalt blev det 100 poäng men då var vi ju av med 40 poäng pga platsliggningen. Och hade inte "om" varit och vi fått betyg på rutan så.... Nu var det ju bara träning trots allt, och känslan var bra, så det är jag nöjd med!!
Imorse var jag inne på internetbokhandeln Bs hemsida och kollade status för femtielfte gången. Och ÄNTLIGEN var paketet skickat - hade ankommit 03.55 till Malmö i natt. Och strax före lunch kom SMSet som bekräftar att det har landat på Posten = Ica hemma!
Otto körde jag alltså i appell-lydnad och det gick... ungefär som väntat. Under platsliggningen så stod jag kvar bredvid kopplad hund, tyckte det var dumt att "chansa". Hade han gått upp och bjudit upp W som låg bredvid till lek, så hade antagligen matte M strypt mig... Dock kom jag på att det nog hade varit bättre att ta ett steg fram och stå framför istället, för lillebror gick ganska snabbt in i en förväntan på att "matte står bredvid mig, då ska nog något hända". Så det blev lite "tramsande" där. En liten "lagom" störning för de andra... Att vi måste träna mer på detta visste jag ju så det var ingen överraskning. Linförigheten gick bra, tror vi fick 7 (eller 7,5) i betyg, lite långt ifrån, positionssvag och några sneda sättanden. Framförgåendet avstod vi, det momentet har jag inte ens börjat träna ännu, vill gärna ha ordning på linförigheten först. Läggandet blev väl en 9:a - här ska husse ha beröm för det är faktiskt han som tränar mest med lillebror. På inkallningen började Ottos nyfikenhet ta överhanden - varför står C här på plan och pratar?! Lillebror har ju faktiskt aldrig gått ett lydnadsprogram med kommendering förut... Så det blev en 5:a - minns inte kommentaren men det var i alla fall så att hunden siktade på tävlingsledaren först - när jag kallade andra gången i det läget styrde han om och "landade" hos mig.
Sen började showen. På vägen tillbaka till utgångspunkten inför momentet apportering, fick Otto syn på alla apporterna... Han drog som en avlöning och kom med den största träapporten han hittade (får väl vara glad att han inte gav sig på 4kgs tungen). När jag tagit den av honom så skulle han hämta nästa.... Men då fick jag stopp på honom. Jaha, sa C, jag hade tänkt fråga hur stor du ville ha, men han valde ju själv så då tar vi väl den. Och här hände ungefär det jag som jag varit rädd för. Hund och apportbock försvann i fjärran. Men publiken hade roligt - och Otto också. Till slut kom han på att matte nog började bli lite arg och kom in och spottade ut apporten vid mina fötter men då var 0.an ett faktum. Tja - har visste jag ju att vi nog har lite att jobba på. Inte bara "hämta" utan "hämta och komma till matte"!! Husse slog in lite öppna dörrar genom att påtala att "han får INTE leka på det där viset". Eh - hallå, nej, det får inte en lydnadshund heller, lika lite som en jaktapportör. Men vad skulle jag göra annat än att påtala mitt missnöje...? Husse tyckte nog att jag skulle galopperat iväg ut på plan och läst lusen av busfröet men jag såg nog en större risk i att han då skulle ha lekt ännu mer. På plussidan ligger ändå att han inte tuggar utan bara springer rundor!
Hoppet, som vi bara tränat en gång, gick riktigt hyggligt. Betyget har jag dock glömt...
Hampus skötte sig hyggligt i lydnadstvåan bortsett från att han gick upp och mötte mig när jag var på väg tillbaka efter platsliggningen. Möjligen orsakade jag det själv genom att kika fram och titta på honom ett par gånger, det här snusandet som vi fått avdrag för vill jag ju ha bort. Men tydligen väckte jag nyfikenheten istället. Får se till att någon annan hutar åt honom om han nosar!
Fria följet var sedan något av det bästa vi presterat - betyg 9. Och dagens domare ÄR domare - samma som gav oss de där 156 för en dryg månad sedan. Han gick SÅ fint, tänk om det kunde gå så bra "på riktigt" också. Jag övervägde faktiskt att avbryta programmet helt för att få chansen att belöna rejält... Men bestämde mig för att köra klart. Och det gick ganska hyggligt på resten också. Jag har inte protokollet med mig så jag har inte full koll på betygen men de pendlade mellan 7 och 9. Och 0 på rutan - han sprang ut, vek av precis före rut"gränsen" igen, vimsade in i rutan från bakkanten men stod inte stilla i de regelmässiga 3 sekunderna. Fortsätta traggla verkar vara medicinen här för nu börjar det ju hända saker. Och han lyssnar ju faktiskt lite på mina "ut" och "hit" och "vänster", trots allt...
Totalt blev det 100 poäng men då var vi ju av med 40 poäng pga platsliggningen. Och hade inte "om" varit och vi fått betyg på rutan så.... Nu var det ju bara träning trots allt, och känslan var bra, så det är jag nöjd med!!
Imorse var jag inne på internetbokhandeln Bs hemsida och kollade status för femtielfte gången. Och ÄNTLIGEN var paketet skickat - hade ankommit 03.55 till Malmö i natt. Och strax före lunch kom SMSet som bekräftar att det har landat på Posten = Ica hemma!
torsdag, september 25, 2008
Publicerad!!
Jag glömde ju alldeles bort, i dimman, att jag skulle skryta lite! Jag har, för första gången i mitt liv, blivit publicerad i en "riktig" tidning. Alltså en sån som inte bara är till för medlemmarna i föreningen eller organisationen. OK, jag hade ju en rätt stor läsekrets när jag jobbade som redaktör för Sv. Kanotförbundets medlemstidning, men det var jag ju liksom anställd för då, så det var en annan sak...
Saken är den, att vi skickade ett litet "pressmeddelande" till de närmaste tidningarna när vi skulle ha agilitytävlingen. Och se - gratistidningen "Lokaltidningen" (som kommer en gång i veckan - eller är det varannan?) nappade. Dock hade de inte möjlighet att skicka dit nån, "men skriv gärna något själva och skicka med lite bilder". Så jag skrev. Och en av klubbkamraterna bistod med ett foto (på undertecknad och Hampus, ingen direkt skön stilstudie men det var ju bättre än inget alls). Vad jag kan bedöma utan att ha jämfört mitt originalalster, så har de inte gjort några större redigeringar av texten utan tagit den i stort sett rakt av. Roligt!!
Länk till online-versionen av tidningen har ni här - bläddra till sidan 4.
Saken är den, att vi skickade ett litet "pressmeddelande" till de närmaste tidningarna när vi skulle ha agilitytävlingen. Och se - gratistidningen "Lokaltidningen" (som kommer en gång i veckan - eller är det varannan?) nappade. Dock hade de inte möjlighet att skicka dit nån, "men skriv gärna något själva och skicka med lite bilder". Så jag skrev. Och en av klubbkamraterna bistod med ett foto (på undertecknad och Hampus, ingen direkt skön stilstudie men det var ju bättre än inget alls). Vad jag kan bedöma utan att ha jämfört mitt originalalster, så har de inte gjort några större redigeringar av texten utan tagit den i stort sett rakt av. Roligt!!
Länk till online-versionen av tidningen har ni här - bläddra till sidan 4.
In i dimman
Jaha, då är vi nu inne i den tid på året då det skånska landskapet, åtminstone i mina trakter, sveps in i dimma ffa på morgnarna. Imorse var det riktigt tät dimma när jag körde iväg hemifrån. Och det hade kunnat sluta... ja, om inte illa så i alla fall sämre än det gjorde.
När jag tog körkort för en massa år sedan (vi behöver inte gå in på hur många det är, va) så var en ständigt återkommande säkerhetspunkt det här med fri sikt kontra dold sikt. Jag tog körkort när det s.k. "nya svåra" teoriprovet kom. Svårigheterna bestod väl främst i, om jag minns rätt, att det kom in mer bilder på trafiksituationer och mer än ett svarsalternativ kunde vara rätt. Och om man inte kryssade i alla korrekta alternativ, så fick man fel. Jag tror det var där det blev problem för många. För egen del hade jag dock aldrig några större bekymmer varken med övningsproven på körskolan eller det "riktiga" teoriprovet utan jag klarade det (med risk för att låta skrytsam) på första försöket. När det gällde det här med bilderna - som ofta ackompanjerades av frågan "var finns den största faran i den här bilden" så lärde jag mig ganska snabbt att svaret alltid handlade om något som var dolt men möjligen gick att ana. Ett exempel som jag fortfarande minns var fotot på en buss som stod stilla vid en busshållplats, en mötande bil och lite omkringvarande "miljö". Den stora faran där, var de fötter man kunde se "under" bussen. Dvs att någon eller några höll på att gå framför bussen för att sedan gå över vägen.
Vart vill jag då komma med denna utsvävning i det förflutna? Jo. Det här med sikt. Imorse var det som sagt mycket dålig sikt pga dimman. Den väg jag kör till tågstationen är en högst normal svensk landsväg, med hastighetsgräns 90 km/h. Dock ingen vägren... och det är här det börjar bli lite jobbigt. När man rör sig i trafiken så här lite "ute på landet" så dyker det emellanåt upp en del långsamt gående fordon. Läs: Traktorer. Och när det inte finns någon vägren, har dessa ingenstans att "ta vägen" (och stannar i p-luckorna/på busshållplatserna för att släppa förbi bakomvarande kö, det gör de väldigt sällan). Vilket leder till en del hiskeliga omkörningar... Imorse mötte jag alltså en traktor på denna väg. Det var bara det att jag också mötte en lastbil. Som befann sig mitt i omkörning av nämnda traktor. Det blev till att stampa på bromsen för att inte hamna under en lastbil!!! OK, direkt "nära" var det väl egentligen inte men det var klart obehagligt. Bristen på vägren gör ju att jag inte heller har någonstans att "ta vägen" i det läget (men hade det varit på väg att gå rakt åt h-e så hoppas jag att min reflexreaktion hade blivit att styra ut i diket då det är hyfsat "mjuka" vägkanter på denna vägsträcka).
Min fundering är nu - hur i hela fridens namn kan man ge sig på en omkörning i denna nästintill obefintliga sikt?! Visst - det är en raksträcka just där, men uppenbarligen syntes det inte att det kom mötande trafik, pga dimman. För jag tror inte att en normalt funtad förare hade påbörjat en omkörning i det läget, om sikten hade varit fri...
När jag tog körkort för en massa år sedan (vi behöver inte gå in på hur många det är, va) så var en ständigt återkommande säkerhetspunkt det här med fri sikt kontra dold sikt. Jag tog körkort när det s.k. "nya svåra" teoriprovet kom. Svårigheterna bestod väl främst i, om jag minns rätt, att det kom in mer bilder på trafiksituationer och mer än ett svarsalternativ kunde vara rätt. Och om man inte kryssade i alla korrekta alternativ, så fick man fel. Jag tror det var där det blev problem för många. För egen del hade jag dock aldrig några större bekymmer varken med övningsproven på körskolan eller det "riktiga" teoriprovet utan jag klarade det (med risk för att låta skrytsam) på första försöket. När det gällde det här med bilderna - som ofta ackompanjerades av frågan "var finns den största faran i den här bilden" så lärde jag mig ganska snabbt att svaret alltid handlade om något som var dolt men möjligen gick att ana. Ett exempel som jag fortfarande minns var fotot på en buss som stod stilla vid en busshållplats, en mötande bil och lite omkringvarande "miljö". Den stora faran där, var de fötter man kunde se "under" bussen. Dvs att någon eller några höll på att gå framför bussen för att sedan gå över vägen.
Vart vill jag då komma med denna utsvävning i det förflutna? Jo. Det här med sikt. Imorse var det som sagt mycket dålig sikt pga dimman. Den väg jag kör till tågstationen är en högst normal svensk landsväg, med hastighetsgräns 90 km/h. Dock ingen vägren... och det är här det börjar bli lite jobbigt. När man rör sig i trafiken så här lite "ute på landet" så dyker det emellanåt upp en del långsamt gående fordon. Läs: Traktorer. Och när det inte finns någon vägren, har dessa ingenstans att "ta vägen" (och stannar i p-luckorna/på busshållplatserna för att släppa förbi bakomvarande kö, det gör de väldigt sällan). Vilket leder till en del hiskeliga omkörningar... Imorse mötte jag alltså en traktor på denna väg. Det var bara det att jag också mötte en lastbil. Som befann sig mitt i omkörning av nämnda traktor. Det blev till att stampa på bromsen för att inte hamna under en lastbil!!! OK, direkt "nära" var det väl egentligen inte men det var klart obehagligt. Bristen på vägren gör ju att jag inte heller har någonstans att "ta vägen" i det läget (men hade det varit på väg att gå rakt åt h-e så hoppas jag att min reflexreaktion hade blivit att styra ut i diket då det är hyfsat "mjuka" vägkanter på denna vägsträcka).
Min fundering är nu - hur i hela fridens namn kan man ge sig på en omkörning i denna nästintill obefintliga sikt?! Visst - det är en raksträcka just där, men uppenbarligen syntes det inte att det kom mötande trafik, pga dimman. För jag tror inte att en normalt funtad förare hade påbörjat en omkörning i det läget, om sikten hade varit fri...
onsdag, september 24, 2008
Wachtel KAN!!
Jag har på ett antal lydnadstävlingar de senaste åren noterat att det finns en wachteltik som tävlar i lydnadsklass elit! Bara att komma upp i eliten i lydnad är ju faktiskt en prestation och det är ju inte direkt den vanligaste rasen på lydnadsplanerna vi pratar om. Även om mina pass med Otto gett mersmak, så vi får se vad vi hittar på framöver... Jag har en liten försiktig plan...
Sagda wachteltik tog, upptäckte jag när jag kollade resultaten från tävlingen i söndags, tydligen sitt lydnadschampionat vid just den tävlingen. OM jag inte läst helt fel på SKK Hunddata alltså. Det är bara att lyfta på hatten och gratulera - även om jag aldrig ens haft möjlighet att prata med ägarinnan, tyvärr. Hunden ifråga är även startad på jaktprov och har genomfört ett MH - det sistnämnda är i vissa jägarkretsar en lite kontroversiell fråga då det finns de som menar att MH "är gjort för brukshundar och totalt värdelöst för jakthundar". DET håller jag INTE med om. MH säger förvisso inte mycket om de nedärvda jaktliga egenskaperna - men det är ju det vi har unghundsprovet till i denna ras! MH säger dock BRA mycket om hunden när det gäller en massa andra saker - och de flesta hundar idag lever väl ändå som familjemedlemmar en stor del av året, även jakthundarna börjar ju få flytta in från hundgårdarna i allt större utsträckning.
Det är KUL med lite "udda" raser på lydnadsplanerna tycker jag. Riktigt riktigt roligt att se (även om jag inte såg så mycket, eftersom det var ekipaget före mig) var den staffordshire bullterrier som vann lydnadstvåan i söndags. Jisses vilket "driv" det var i den hunden! Nu har jag ju sett staffar i agility också så nog går det att "få fart" på dem, inget snack om den saken. Som vanligt är det säkert väldigt individberoende både vad gäller hund och förare - både vad gäller arbetsvilja hos hunden och föraren.
Så, nog filosoferat. Åter till dagens arbetsuppgifter - protokoll och ytterligare en manual!
Sagda wachteltik tog, upptäckte jag när jag kollade resultaten från tävlingen i söndags, tydligen sitt lydnadschampionat vid just den tävlingen. OM jag inte läst helt fel på SKK Hunddata alltså. Det är bara att lyfta på hatten och gratulera - även om jag aldrig ens haft möjlighet att prata med ägarinnan, tyvärr. Hunden ifråga är även startad på jaktprov och har genomfört ett MH - det sistnämnda är i vissa jägarkretsar en lite kontroversiell fråga då det finns de som menar att MH "är gjort för brukshundar och totalt värdelöst för jakthundar". DET håller jag INTE med om. MH säger förvisso inte mycket om de nedärvda jaktliga egenskaperna - men det är ju det vi har unghundsprovet till i denna ras! MH säger dock BRA mycket om hunden när det gäller en massa andra saker - och de flesta hundar idag lever väl ändå som familjemedlemmar en stor del av året, även jakthundarna börjar ju få flytta in från hundgårdarna i allt större utsträckning.
Det är KUL med lite "udda" raser på lydnadsplanerna tycker jag. Riktigt riktigt roligt att se (även om jag inte såg så mycket, eftersom det var ekipaget före mig) var den staffordshire bullterrier som vann lydnadstvåan i söndags. Jisses vilket "driv" det var i den hunden! Nu har jag ju sett staffar i agility också så nog går det att "få fart" på dem, inget snack om den saken. Som vanligt är det säkert väldigt individberoende både vad gäller hund och förare - både vad gäller arbetsvilja hos hunden och föraren.
Så, nog filosoferat. Åter till dagens arbetsuppgifter - protokoll och ytterligare en manual!
tisdag, september 23, 2008
Utmanad...
Fast inte på det "vanliga" bloggsättet dvs att man ska svara på en massa frågor. Nä, nu var det hela lite mer handgripligt. Det handlar om armhävningar... Min kamrat H hade hittat en sida på nätet - träna dig till att göra 100 armhävningar på 6 veckor?! Eftersom jag har haft lite ont i en armbåge har jag inte riktigt vågat sätta fart med detta men idag chansade jag efter ett kort joggingpass (med båda hundarna som sällskap - som vanligt Otto före och Hampe efter matte). Hela 12 st klarade jag av, det hade jag faktiskt inte trott. Nog för att jag har ett förflutet men de flesta av mina "gamla" muskler trodde jag befann sig i vila!!
Just nu sliter jag mitt hår över den här arbetsrättsliga inlämningsuppgiften. Teoretiskt sett känns det som att jag vet vad svaret är - men det ska ju underbyggas med hänvisningar till lagrum, ev. aktuellt kollektivavtal osv. Pust! Jag gillar ju att skriva så den biten är egentligen inget problem, men man ska ju skriva på "rätt sätt" också i dessa sammanhang. Tror i alla fall att jag har hittat en tillämplig lagparagraf nu. Alltid en bra början!
Just nu sliter jag mitt hår över den här arbetsrättsliga inlämningsuppgiften. Teoretiskt sett känns det som att jag vet vad svaret är - men det ska ju underbyggas med hänvisningar till lagrum, ev. aktuellt kollektivavtal osv. Pust! Jag gillar ju att skriva så den biten är egentligen inget problem, men man ska ju skriva på "rätt sätt" också i dessa sammanhang. Tror i alla fall att jag har hittat en tillämplig lagparagraf nu. Alltid en bra början!
Allt har sin förklaring...
Var inne och snurrade på internetbokhandelns sida igen... Fortfarande läget oförändrat. Snurrade runt lite på sidan och hittade en FAQ - under rubriken "lagerstatus" insåg jag varför det ser ut som det gör. "Vi har inget eget lager". Aha. De beställer alltså hem böckerna först och skickar dem sen vidare till mig. Kan ju ge mig den på att det är EN enda liten bok som nu fördröjer leveransen.
Dagens jobbmässiga ambition gick bra förresten. Har tuggat mig igenom ytterligare en manual och hittat några småfel i en annan. Det är ganska spännande att i princip läsa 3 dokument parallellt för att hitta den bästa/rätta formuleringen...
Om en halvtimme ska jag ge mig ut och jogga lite tänkte jag, innan det blir kolmörkt. Innan dess kanske jag ska ta ett tag med ett protokoll (surdeg)? När jag nu är i jobbartagen... (jodå, jag har haft "rast" - husse var hemma och åt middag och stack iväg igen)
Efter joggingen ska jag göra ett försök att få till ett svar på inlämningsuppgiften för arbetsrätten, som jag visserligen begärt (och fått) uppskov med till på söndag (skulle egentligen vara inne på torsdag). Jag BORDE kunna lösa den med det material vi har fått hemskickat, det jag har snappat upp på föreläsningarna och det material som finns online. Värre är det med organisationssociologi-uppgiften, som också ska vara klar på söndag och som består i att man ska ha läst vissa saker i två böcker och göra en "mini-uppsats" kring detta. Bara att hålla tummarna för att böckerna kommer före helgen - annars blir det problem....
Dagens jobbmässiga ambition gick bra förresten. Har tuggat mig igenom ytterligare en manual och hittat några småfel i en annan. Det är ganska spännande att i princip läsa 3 dokument parallellt för att hitta den bästa/rätta formuleringen...
Om en halvtimme ska jag ge mig ut och jogga lite tänkte jag, innan det blir kolmörkt. Innan dess kanske jag ska ta ett tag med ett protokoll (surdeg)? När jag nu är i jobbartagen... (jodå, jag har haft "rast" - husse var hemma och åt middag och stack iväg igen)
Efter joggingen ska jag göra ett försök att få till ett svar på inlämningsuppgiften för arbetsrätten, som jag visserligen begärt (och fått) uppskov med till på söndag (skulle egentligen vara inne på torsdag). Jag BORDE kunna lösa den med det material vi har fått hemskickat, det jag har snappat upp på föreläsningarna och det material som finns online. Värre är det med organisationssociologi-uppgiften, som också ska vara klar på söndag och som består i att man ska ha läst vissa saker i två böcker och göra en "mini-uppsats" kring detta. Bara att hålla tummarna för att böckerna kommer före helgen - annars blir det problem....
Borttappade bloggar
Imorse ramlade två tankar tillbaka in i min hjärna och jag lyckades hålla dem kvar där länge nog för att åtminstone skriva ner några ledord på en lapp!
Det ena temat är hösten. Igår var det höstdagjämning... Det är mörkt på morgnarna när jag går ut. Väldigt mörkt. Någonting är tydligen galet med gatubelysningen här i kvarteret - vi bor vid sista gatlyktan, och imorse kunde jag notera att när jag kom ut, vilket idag inträffade strax före 06.00 (och det var ändå senare än normalt, och det har varit mörkt även andra morgnar), var belysningen tänd. För att sekunderna senare släckas!! Och då är det verkligen inte ljust vid den tiden. Jag funderar som bäst på vem som har ansvaret för denna belysning inom kommunen? Gatukontoret, kan det vara nåt?
Det andra temat är sovmorgon... Det är ganska lustigt hur olika vi människor ser på detta begrepp. I helgen sov jag (vi) till ca 07.30 både lördag och söndag. Detta är - i min värld - en rejäl sovmorgon. Möjligen kan den uppfattningen till viss del bero på att klockradion skräller igång vid 05.30 varje vardagmorgon. Jag vet att det finns människor som anser att det är "människoplågeri" att stiga upp så tidigt. Men har man hundar som ska rastas och en sambo som börjar jobba kl. 07.00 (och själv åker med ett tåg som går 07.04) så måste man upp på morgonen, punkt. Sen ÄR jag nog mer morgonpigg och kvällstrött, än tvärtom - och det har jag nog alltid varit, tror jag. Min mor vittnar i alla fall om att jag inte ens i tonårstiden hörde till den där kategorin som sov till lunch. Det kan möjligen ha berott på att jag då höll på med först hästar - och det var skönt att vara i stallet på morgonen och ute och rida i morgondaggen - och sen kanotträningen - och då skulle jag ju hinna med 2 pass på helger/lovdagar... :-)
Idag ska jag som sagt sitta hemma och jobba - ska grotta ner mig rejält i manualerna, stänga av telefonen och mailen och fokusera på uppgiften.
Det ena temat är hösten. Igår var det höstdagjämning... Det är mörkt på morgnarna när jag går ut. Väldigt mörkt. Någonting är tydligen galet med gatubelysningen här i kvarteret - vi bor vid sista gatlyktan, och imorse kunde jag notera att när jag kom ut, vilket idag inträffade strax före 06.00 (och det var ändå senare än normalt, och det har varit mörkt även andra morgnar), var belysningen tänd. För att sekunderna senare släckas!! Och då är det verkligen inte ljust vid den tiden. Jag funderar som bäst på vem som har ansvaret för denna belysning inom kommunen? Gatukontoret, kan det vara nåt?
Det andra temat är sovmorgon... Det är ganska lustigt hur olika vi människor ser på detta begrepp. I helgen sov jag (vi) till ca 07.30 både lördag och söndag. Detta är - i min värld - en rejäl sovmorgon. Möjligen kan den uppfattningen till viss del bero på att klockradion skräller igång vid 05.30 varje vardagmorgon. Jag vet att det finns människor som anser att det är "människoplågeri" att stiga upp så tidigt. Men har man hundar som ska rastas och en sambo som börjar jobba kl. 07.00 (och själv åker med ett tåg som går 07.04) så måste man upp på morgonen, punkt. Sen ÄR jag nog mer morgonpigg och kvällstrött, än tvärtom - och det har jag nog alltid varit, tror jag. Min mor vittnar i alla fall om att jag inte ens i tonårstiden hörde till den där kategorin som sov till lunch. Det kan möjligen ha berott på att jag då höll på med först hästar - och det var skönt att vara i stallet på morgonen och ute och rida i morgondaggen - och sen kanotträningen - och då skulle jag ju hinna med 2 pass på helger/lovdagar... :-)
Idag ska jag som sagt sitta hemma och jobba - ska grotta ner mig rejält i manualerna, stänga av telefonen och mailen och fokusera på uppgiften.
måndag, september 22, 2008
Hur svårt kan det vara??
I förra veckan fick jag äntligen "tummarna ur" och beställde den kurslitteratur jag behöver för att följa mina distanskurser. Jag vet faktiskt inte riktigt varför jag inte kom till skott snabbare, möjligen hade jag nån idé om att jag skulle besöka en bokhandel "irl" men se det blev ju inte av. Redan efter 1 dygn kunde jag på nätet konstatera att 3 av 5 böcker hade status "bekräftat", efter ytterligare 24 timmar hade alla 5 den statusen. Men sen då?? Hur svårt kan det vara att förflytta dem till status "skickade"???? Bekräftad borde ju betyda att böckerna finns inne och är framplockade åt mig, eller??
Ibland drabbas jag av "blogginlägg" som ramlar in i min hjärna när jag är ute och går med hundarna, eller på väg till jobbet, eller... ja, varsomhelst där jag inte har möjlighet att ens skriva ner vad det handlade om. Och sen - är det bara borta. Suck... Jag vet att jag hade ett par såna tankegångar under helgen men ack så bortblåsta dessa är.
Imorgon tänker jag sitta hemma och jobba och verkligen gräva ner mig i manualarbetet. Stänga av telefonen och routern och vara "onåbar" (chefen har mitt hemnummer om det skulle hända nåt "akut"). Bara därför dyker väl plåtslagarna upp... Men det kan det vara värt, i o för sig.
Bra prylar
En helt annan sak som hänt den senaste tiden är att jag, genom goda vänners bloggar, fått tips på några smarta prylar!
1) Lock-laces - är det någon som har sett dessa i Sverige ännu??? Min snälla kompis H har skickat hit från England och de är testade nu. Suverän pryl för mig som är för lat för att knyta upp skosnörena hela tiden... (och därmed "förstör" skorna snabbare än nödvändigt)
2) Personlig almanacka - ett stort tack till H som tipsade om denna fantastiska pryl. När jag gick sista året på gymnasiet så gjorde jag min egen kalender, eftersom jag inte tyckte att de som fanns i handeln "dög". Sedan dess har jag ställt in mig i ledet och haft sånt som... "funkat". De senaste 2 åren den A5-pärm som min arbetsgivare tillhandahållit (men den är onekligen i största laget - skulle kunna användas som tillhygge...) Nöjd har jag egentligen aldrig varit. Här ska beställas - helt klart!
Ibland drabbas jag av "blogginlägg" som ramlar in i min hjärna när jag är ute och går med hundarna, eller på väg till jobbet, eller... ja, varsomhelst där jag inte har möjlighet att ens skriva ner vad det handlade om. Och sen - är det bara borta. Suck... Jag vet att jag hade ett par såna tankegångar under helgen men ack så bortblåsta dessa är.
Imorgon tänker jag sitta hemma och jobba och verkligen gräva ner mig i manualarbetet. Stänga av telefonen och routern och vara "onåbar" (chefen har mitt hemnummer om det skulle hända nåt "akut"). Bara därför dyker väl plåtslagarna upp... Men det kan det vara värt, i o för sig.
Bra prylar
En helt annan sak som hänt den senaste tiden är att jag, genom goda vänners bloggar, fått tips på några smarta prylar!
1) Lock-laces - är det någon som har sett dessa i Sverige ännu??? Min snälla kompis H har skickat hit från England och de är testade nu. Suverän pryl för mig som är för lat för att knyta upp skosnörena hela tiden... (och därmed "förstör" skorna snabbare än nödvändigt)
2) Personlig almanacka - ett stort tack till H som tipsade om denna fantastiska pryl. När jag gick sista året på gymnasiet så gjorde jag min egen kalender, eftersom jag inte tyckte att de som fanns i handeln "dög". Sedan dess har jag ställt in mig i ledet och haft sånt som... "funkat". De senaste 2 åren den A5-pärm som min arbetsgivare tillhandahållit (men den är onekligen i största laget - skulle kunna användas som tillhygge...) Nöjd har jag egentligen aldrig varit. Här ska beställas - helt klart!
söndag, september 21, 2008
Att det ska vara så svårt...
... att få momenten att fungera på tävling!!
Har inte protokollet bredvid mig men vi fick ihop 104,5 poäng eller så totalt så det går ju åt FEL håll nu kan man säga.
Snusandet på platsliggningen höll i sig och idag blev det ännu mer avdrag, en 9:a i betyg. Surt. Detta måste tas tag i omgående om jag ska fortsätta tävla.
Fria följet gick skapligt, en 7.a i betyg. Läggandet under gång var dagens höjdpunkt, 9,5. Sen kom haveriet, 0 på inkallningen - stå kommandot hörde Hampus tydligen inte. Sen lyckades jag faktiskt dirigera in honom i rutan så det blev en 5.a men det var nog med ett nödrop. 0 på apporteringen - det är ju f-n att man ska ha en spaniel som vägrar apportera?! Hoppet fick vi väl 7 på tror jag (islag m.m.). Fjärren - 0 (femtielva dk på första skiftet, där hävdar jag att tävlingsledaren gjorde fel också för han stod och väntade på att hunden verkligen skulle sätta sig - det SKA man som tl inte göra utan det ska gå på tid, 5 sek mellan skiftena oavsett om hunden sitter/ligger som den ska - därför tittar jag aldrig på hunden utan ner i marken när jag tävlingsleder). Helhet - 8... nåt om "vill se mer arbetsglädje". Ja vem skulle inte vilja det...
Det var soligt idag också men något svalare än förra veckan. Det är så svårt när jag inte vet vad det är som gör att det kan gå bra på vissa moment på en tävling och på andra nästa... Tja, vi tränar vidare och så finns det en tävling runt lucia. Då ska det ju inte vara varmt i alla fall!
På hemvägen stannade jag till på vår klubb och tränade lite lydnad med Otto. Funderar allvarligt på att köra appellmomenten med honom på månadstävlingen på torsdag.
Sen blev det promenad, städning osv. Puh... Helgerna tar slut alldeles för fort!!
Har inte protokollet bredvid mig men vi fick ihop 104,5 poäng eller så totalt så det går ju åt FEL håll nu kan man säga.
Snusandet på platsliggningen höll i sig och idag blev det ännu mer avdrag, en 9:a i betyg. Surt. Detta måste tas tag i omgående om jag ska fortsätta tävla.
Fria följet gick skapligt, en 7.a i betyg. Läggandet under gång var dagens höjdpunkt, 9,5. Sen kom haveriet, 0 på inkallningen - stå kommandot hörde Hampus tydligen inte. Sen lyckades jag faktiskt dirigera in honom i rutan så det blev en 5.a men det var nog med ett nödrop. 0 på apporteringen - det är ju f-n att man ska ha en spaniel som vägrar apportera?! Hoppet fick vi väl 7 på tror jag (islag m.m.). Fjärren - 0 (femtielva dk på första skiftet, där hävdar jag att tävlingsledaren gjorde fel också för han stod och väntade på att hunden verkligen skulle sätta sig - det SKA man som tl inte göra utan det ska gå på tid, 5 sek mellan skiftena oavsett om hunden sitter/ligger som den ska - därför tittar jag aldrig på hunden utan ner i marken när jag tävlingsleder). Helhet - 8... nåt om "vill se mer arbetsglädje". Ja vem skulle inte vilja det...
Det var soligt idag också men något svalare än förra veckan. Det är så svårt när jag inte vet vad det är som gör att det kan gå bra på vissa moment på en tävling och på andra nästa... Tja, vi tränar vidare och så finns det en tävling runt lucia. Då ska det ju inte vara varmt i alla fall!
På hemvägen stannade jag till på vår klubb och tränade lite lydnad med Otto. Funderar allvarligt på att köra appellmomenten med honom på månadstävlingen på torsdag.
Sen blev det promenad, städning osv. Puh... Helgerna tar slut alldeles för fort!!
lördag, september 20, 2008
Utan tvivel...
... är man emellanåt lite knäpp. Idag t.ex. hade jag ingenting inplanerat. Inga tävlingar, inga möten, inga "måsten". Bortsett från att jag som vanligt har en miljon projekt på gång här hemma och två hundar som behöver motion och aktivering, och så mina studier... Vad gjorde då jag, en dag som denna? Jo jag kör glatt till Hässleholm, där jag normalt sett tillbringar mina arbetsdagar, för att titta när några av mina glada hundungdomskompisar tävlar agility?! Hm. Lite knäpp är man kanske? Fast nu var det faktiskt tillresta människor från "utanför Skåne" som jag inte träffar så ofta och det är kanske en bra "ursäkt"? Eftersom tävlingen pågick hela dagen bestämde jag mig dock redan från "start" när jag började fundera på den här utflykten, för att jag inte behövde vara där när tävlingen började kl. 8 på morgonen. Jag åt istället frukost i lugn o ro och tragglade mig igenom ett par "online-föreläsningar" i arbetsrätt.
Sen blev det ett antal timmar i publiken i alla fall... Lite knäppt känns det att åka på hundtävling bara för att titta, jag hade tyckt att det känts lika avigt att åka på en lydnadstävling på detta sätt antagligen. Nåväl, det var kul att träffa "alla" jag åkt dit för att träffa (och några till) i alla fall. Och lite extra bonus att H vann 2 av klasserna. Grattis grattis!
Husse drog iväg söderut i Skåne igår, med jaktkompis A och husvagn, och har en riktig heldag... Han ringde när jag var i Hässleholm och meddelade att jakten skulle pågå till typ mörkrets inbrott ikväll. Plötsligt fick jag lite mer studietid... Jag måste köpa ett par hörlurar till datorn, det funkar liksom inte att jag ska titta/lyssna på föreläsningar på kvällarna, när B vill titta på tv.
Hundarna har inte fått göra så mycket idag i ärlighetens namn, mer än promenader. De fick ligga i bilen mest hela tiden på tävlingen, men känner jag Hampus rätt så betyder tyvärr inte det att han automatiskt kopplar av, som lillebror gör. Det ska bli intressant att se hur den här "uppladdningen" funkar imorgon. En halvdag på tävling utan att få göra något... Förhoppningen är att han är lite extra taggad på att jobba imorgon. Vi får som sagt se. Dessvärre verkar det bli sol imorgon igen, det har klarnat upp under dagen idag. Suck. Lite mulet hade varit bättre väder...
Sen blev det ett antal timmar i publiken i alla fall... Lite knäppt känns det att åka på hundtävling bara för att titta, jag hade tyckt att det känts lika avigt att åka på en lydnadstävling på detta sätt antagligen. Nåväl, det var kul att träffa "alla" jag åkt dit för att träffa (och några till) i alla fall. Och lite extra bonus att H vann 2 av klasserna. Grattis grattis!
Husse drog iväg söderut i Skåne igår, med jaktkompis A och husvagn, och har en riktig heldag... Han ringde när jag var i Hässleholm och meddelade att jakten skulle pågå till typ mörkrets inbrott ikväll. Plötsligt fick jag lite mer studietid... Jag måste köpa ett par hörlurar till datorn, det funkar liksom inte att jag ska titta/lyssna på föreläsningar på kvällarna, när B vill titta på tv.
Hundarna har inte fått göra så mycket idag i ärlighetens namn, mer än promenader. De fick ligga i bilen mest hela tiden på tävlingen, men känner jag Hampus rätt så betyder tyvärr inte det att han automatiskt kopplar av, som lillebror gör. Det ska bli intressant att se hur den här "uppladdningen" funkar imorgon. En halvdag på tävling utan att få göra något... Förhoppningen är att han är lite extra taggad på att jobba imorgon. Vi får som sagt se. Dessvärre verkar det bli sol imorgon igen, det har klarnat upp under dagen idag. Suck. Lite mulet hade varit bättre väder...
torsdag, september 18, 2008
Bra genrep
Igår kväll blev det en tur till klubben och träning. Jag och träningskamrat B har anmält oss till en tävling på söndag och körde igenom momenten, nästan alla, men med mycket... "motivationsövningar" får jag väl kalla det! Hampus gick ett RIKTIGT BRA fritt följ, och det var LÅNGT dessutom!! Duktig hund! Nu ska vi bara behålla känslan till söndag = inte träna alls idag och imorgon. Sen var det ju också ganska svalt igår kväll och då går han ju bättre, det är ett känt faktum.
Husse var på möte så jag tränade även lite lydnad med Otto. Blir mer o mer sugen på att köra några vanliga "människospår", träna in budföring och framförgående (och tiden för platsliggningen - och träna det i grupp...) och starta honom på en appell någon gång under våren. Det borde inte vara helt omöjligt att få ett hyfsat resultat. Spårar gör han ju bevisligen eftersom han har gjort flera bra eftersök. Pinnarna är han klart intresserad av, han har ju kommit med pinnar som legat ute på "luftning" när dessa har blåst ner... Och lydnad tycker han är kul, så - varför inte. Får nog ta och förhandla till mig lite kvalitetstid med grabben...!
Husse var på möte så jag tränade även lite lydnad med Otto. Blir mer o mer sugen på att köra några vanliga "människospår", träna in budföring och framförgående (och tiden för platsliggningen - och träna det i grupp...) och starta honom på en appell någon gång under våren. Det borde inte vara helt omöjligt att få ett hyfsat resultat. Spårar gör han ju bevisligen eftersom han har gjort flera bra eftersök. Pinnarna är han klart intresserad av, han har ju kommit med pinnar som legat ute på "luftning" när dessa har blåst ner... Och lydnad tycker han är kul, så - varför inte. Får nog ta och förhandla till mig lite kvalitetstid med grabben...!
Det man har i huvet - ett helt annat perspektiv!
Det man har i huvet ska man vara rädd om. När jag började rida för hrm, många år sedan, så var det 2 saker som man "måste" ha. En godkänd ridhjälm och skor/stövlar som var släta men med klack. Idag tror jag det är mer eller mindre "krav" på säkerhetsväst för ungdomar också, åtminstone på vissa håll.
Idag när jag var ute på lunchen fick jag syn på en "flock" barn på cyklar. Troligen en skolklass på någon form av utflykt. Längst fram cyklade en vuxen man och längst bak en vuxen kvinna. Troligen lärare eller liknande. Alla barnen hade cykelhjälm. Vad tror ni de vuxna hade på huvudena?!?! INGENTING.... Vad hände med det där med att föregå med gott exempel, barn gör inte som du säger utan som du gör osv osv. Jag skaffade cykelhjälm för ca 10 år sedan, efter att ha hört en rätt hårresande berättelse om en dödsolycka på cykel. Min käre sambo gjorde det häromåret efter en praktvurpa när han var ute och cyklade med hundarna (då insåg han att han är dödlig, typ). Man ska vara rädd om huvudet. Det är så svårt att reparera om det går sönder.
Idag när jag var ute på lunchen fick jag syn på en "flock" barn på cyklar. Troligen en skolklass på någon form av utflykt. Längst fram cyklade en vuxen man och längst bak en vuxen kvinna. Troligen lärare eller liknande. Alla barnen hade cykelhjälm. Vad tror ni de vuxna hade på huvudena?!?! INGENTING.... Vad hände med det där med att föregå med gott exempel, barn gör inte som du säger utan som du gör osv osv. Jag skaffade cykelhjälm för ca 10 år sedan, efter att ha hört en rätt hårresande berättelse om en dödsolycka på cykel. Min käre sambo gjorde det häromåret efter en praktvurpa när han var ute och cyklade med hundarna (då insåg han att han är dödlig, typ). Man ska vara rädd om huvudet. Det är så svårt att reparera om det går sönder.
onsdag, september 17, 2008
Det man inte har i huvet... del III
Jag lovar och svär att när jag kommer hem ikväll ska jag omfördela de prylar som ligger i min sk handväska. Plånboken och Skånekortet ska placeras i jackfickan och övriga "bra-å-ha-grejor" i ryggsäcken.
För en kvart sedan var jag nämligen på väg till tåget. Vid stationen möter jag en kollega (en av de få som bor i stan där kontoret ligger). Då inser jag att... handväskan är kvar på kontoret. Med plånbok, Skånekort och allt. Jag kan alltså inte ta tåget hem... Bara att traska tillbaka till kontoret och sikta in sig på nästa tåg alltså.
Att jag nu har glömt denna väska på 2 olika platser 2 dagar i rad känns inte bra. Jag måste uppenbarligen se till att ha mindre "bagage" att dra runt på...!
För en kvart sedan var jag nämligen på väg till tåget. Vid stationen möter jag en kollega (en av de få som bor i stan där kontoret ligger). Då inser jag att... handväskan är kvar på kontoret. Med plånbok, Skånekort och allt. Jag kan alltså inte ta tåget hem... Bara att traska tillbaka till kontoret och sikta in sig på nästa tåg alltså.
Att jag nu har glömt denna väska på 2 olika platser 2 dagar i rad känns inte bra. Jag måste uppenbarligen se till att ha mindre "bagage" att dra runt på...!
Det man inte har i huvet - del II
Igår hade vi möte med jobbet i Lund. Det i sig är inget märkligt, inte heller att vi travade iväg till närmaste "hak" med hyfsad mat och snabb servering när det drog ihop sig till lunch. Det som var mindre bra var när jag, ca 1 timme efter lunch, sträckte ner handen för att ta upp en halstablett ur handväskan. (Lite smårosslig i halsen har jag varit några dagar, men inget som vill bryta ut "på riktigt"... och dessutom började "paltkoman" slå till...)
Det var då jag upptäckte att väskan var - borta!! Började lite försynt (hur försynt man nu kan vara i en lokal med bara 9 personer i) väsa till de omkringsittande "såg du om jag hade min handväska med mig tillbaka från lunchen". Ganska raskt insåg jag att - nä, det hade jag nog inte. På med jackan och galoppera iväg till lunchstället med en puls på närmare 200 kändes det som (min maxpuls när jag var vältränad i slutet av tonåren låg på 208, och maxpulsen ska enligt alla normala begrepp sjunka med stigande ålder). Gissa om det var ett ton sten som föll från mina axlar när det visade sig att personalen tagit hand om min väska direkt när de dukat av efter oss!! Allt fanns alltså kvar i den, från halstabletter till kontanter och kort. Men man hinner tänka mycket i det läget kan jag säga... Inte minst att jag borde sluta släpa runt på denna "handväska" - bra att ha grejorna till jobbet kan jag stoppa i ryggsäcken och plånboken kan man ha i jackfickan!!
Mötet drog ut på tiden och jag kom hem sent så det blev inte mycket "vettigt" gjort. Det är såna här gånger som jag konstaterar att det är tur att jag har lagt "min" kurs på onsdagar nu under hösten. För just de här mötena (projektmöten) ligger alltid på tisdagar. Idag ska jag alltså försöka få protokollet från mötet ur händerna och jobba vidare med diverse dokument.
Förresten är det nu officiellt höst. Jag tröttnade igår på att frysa på tågstationer och tog fram den "lite" fodrade höstjackan (som jag nästan glömt att jag hade). Imorse när jag gick ut var det 4,8 grader - men det är nu ett strålande höstväder, blå himmel och soligt. Ska vi få tidig frost i år, är onekligen en fundering som kommer i mitt huvud (tänker på mina stackars kaktusdahlior som fortfarande blommar). Ifjol tror jag inte det frös på förrän framåt jul, om ens då. Det var en väldigt seg och mild höst om jag minns rätt. Minnet - bra men kort?! Dags att läsa sin egen blogg, för att friska upp minnet, kanske??
VG
Förresten så fick jag igår respons på min inlämningsuppgift från i söndags. Den blev Väl Godkänd!! Härligt. Nu ska jag bara försöka "hänga i" och "hänga med" i båda kurserna. Måste t.ex. ta mig i kragen och beställa hem kurslitteraturen. Biblioteket har nämligen inte resten av böckerna jag behöver.
Det var då jag upptäckte att väskan var - borta!! Började lite försynt (hur försynt man nu kan vara i en lokal med bara 9 personer i) väsa till de omkringsittande "såg du om jag hade min handväska med mig tillbaka från lunchen". Ganska raskt insåg jag att - nä, det hade jag nog inte. På med jackan och galoppera iväg till lunchstället med en puls på närmare 200 kändes det som (min maxpuls när jag var vältränad i slutet av tonåren låg på 208, och maxpulsen ska enligt alla normala begrepp sjunka med stigande ålder). Gissa om det var ett ton sten som föll från mina axlar när det visade sig att personalen tagit hand om min väska direkt när de dukat av efter oss!! Allt fanns alltså kvar i den, från halstabletter till kontanter och kort. Men man hinner tänka mycket i det läget kan jag säga... Inte minst att jag borde sluta släpa runt på denna "handväska" - bra att ha grejorna till jobbet kan jag stoppa i ryggsäcken och plånboken kan man ha i jackfickan!!
Mötet drog ut på tiden och jag kom hem sent så det blev inte mycket "vettigt" gjort. Det är såna här gånger som jag konstaterar att det är tur att jag har lagt "min" kurs på onsdagar nu under hösten. För just de här mötena (projektmöten) ligger alltid på tisdagar. Idag ska jag alltså försöka få protokollet från mötet ur händerna och jobba vidare med diverse dokument.
Förresten är det nu officiellt höst. Jag tröttnade igår på att frysa på tågstationer och tog fram den "lite" fodrade höstjackan (som jag nästan glömt att jag hade). Imorse när jag gick ut var det 4,8 grader - men det är nu ett strålande höstväder, blå himmel och soligt. Ska vi få tidig frost i år, är onekligen en fundering som kommer i mitt huvud (tänker på mina stackars kaktusdahlior som fortfarande blommar). Ifjol tror jag inte det frös på förrän framåt jul, om ens då. Det var en väldigt seg och mild höst om jag minns rätt. Minnet - bra men kort?! Dags att läsa sin egen blogg, för att friska upp minnet, kanske??
VG
Förresten så fick jag igår respons på min inlämningsuppgift från i söndags. Den blev Väl Godkänd!! Härligt. Nu ska jag bara försöka "hänga i" och "hänga med" i båda kurserna. Måste t.ex. ta mig i kragen och beställa hem kurslitteraturen. Biblioteket har nämligen inte resten av böckerna jag behöver.
måndag, september 15, 2008
Det man inte har i huvet...
... får man ha i benen, brukar det ju heta. I mitt fall vet jag dock inte riktigt var jag ska ha "det" den här gången?!
Jag skrev ihop min inlämningsuppgift igår kväll och skickade in den på det anvisade sättet (på ett "publiceringsforum" som bara var öppet under inlämningsdygnet). Lagom när vi gått och lagt oss insåg jag att jag nog hade glömt skriva mitt namn i själva dokumentet. Det syntes ju visserligen vilken användare som skickade in till forumet men, hm, jag insåg att det nog stått någonstans i instruktionerna att man skulle skriva namn på uppgiften. Aj då. Nu var jag inte så road av tanken att skutta upp ur sängen och sparka igång datorn vid halvtolvtiden, så jag lät det hela bero. Jag har dock idag skickat ett meddelande till en av de "kursansvariga" och förklarat mitt misstag. Vi får väl se om de sparkar ut mig från kursen pga detta, eller vad som händer...
Eftersom vi just nu befinner oss i ytterligare en vecka med väldigt få "planerade" kvällsaktiviteter så passar B på att jobba med bygget på kvällarna. Alltså är hundarna orastade när jag kommer hem. Eller snarare "trädgårdsrastade". Det är skönt med staket!! Alltså - det blir den vanliga promenaden när jag kommer hem. Sen passade jag på att springa en kort tur också, och båda grabbarna fick följa med. T.o.m Hampus höll ett hyggligt tempo - det är Hampe-väder nu. Typ 10 grader och mulet...
SEN var det dags för middag - eller kvällsmat som det heter här i Skåne. Och jag konstaterade att "det känns som vi får mycket mer gjort när vi äter så här sent"...
Jag skrev ihop min inlämningsuppgift igår kväll och skickade in den på det anvisade sättet (på ett "publiceringsforum" som bara var öppet under inlämningsdygnet). Lagom när vi gått och lagt oss insåg jag att jag nog hade glömt skriva mitt namn i själva dokumentet. Det syntes ju visserligen vilken användare som skickade in till forumet men, hm, jag insåg att det nog stått någonstans i instruktionerna att man skulle skriva namn på uppgiften. Aj då. Nu var jag inte så road av tanken att skutta upp ur sängen och sparka igång datorn vid halvtolvtiden, så jag lät det hela bero. Jag har dock idag skickat ett meddelande till en av de "kursansvariga" och förklarat mitt misstag. Vi får väl se om de sparkar ut mig från kursen pga detta, eller vad som händer...
Eftersom vi just nu befinner oss i ytterligare en vecka med väldigt få "planerade" kvällsaktiviteter så passar B på att jobba med bygget på kvällarna. Alltså är hundarna orastade när jag kommer hem. Eller snarare "trädgårdsrastade". Det är skönt med staket!! Alltså - det blir den vanliga promenaden när jag kommer hem. Sen passade jag på att springa en kort tur också, och båda grabbarna fick följa med. T.o.m Hampus höll ett hyggligt tempo - det är Hampe-väder nu. Typ 10 grader och mulet...
SEN var det dags för middag - eller kvällsmat som det heter här i Skåne. Och jag konstaterade att "det känns som vi får mycket mer gjort när vi äter så här sent"...
söndag, september 14, 2008
Och så var dom bara...
... tre.
Av 5 elitekipage som var anmälda till dagens söktävling, lämnade ett återbud och ett föll bort i skogen. Av 4 anmälda lägreekipage var det två återbud och de resterande föll bort i skogen. Tre elithundar kvar till lydnaden alltså.
B var med i skogen som figurant för första gången och jag tror han tyckte det var roligt att se detta "på riktigt" och på nära håll. Själv satt jag på sekreterarstolen och medan ekipagen var i skogen försökte jag passa på att läsa lite. Har en inlämningsuppgift som ska vara klar före midnatt...
När tävlingen var över hade vi i alla fall delat ut två cert varav det ena till ett hemmaekipage. Den tredje hunden blev godkänd.
Eftersom det blev så få ekipage så var vi klara och körde från klubben redan klockan ett. Rätt skönt att hinna lite annat en tävlingsdag - egna hundar till exempel...
Av 5 elitekipage som var anmälda till dagens söktävling, lämnade ett återbud och ett föll bort i skogen. Av 4 anmälda lägreekipage var det två återbud och de resterande föll bort i skogen. Tre elithundar kvar till lydnaden alltså.
B var med i skogen som figurant för första gången och jag tror han tyckte det var roligt att se detta "på riktigt" och på nära håll. Själv satt jag på sekreterarstolen och medan ekipagen var i skogen försökte jag passa på att läsa lite. Har en inlämningsuppgift som ska vara klar före midnatt...
När tävlingen var över hade vi i alla fall delat ut två cert varav det ena till ett hemmaekipage. Den tredje hunden blev godkänd.
Eftersom det blev så få ekipage så var vi klara och körde från klubben redan klockan ett. Rätt skönt att hinna lite annat en tävlingsdag - egna hundar till exempel...
lördag, september 13, 2008
Nähäpp...
Idag var det inte vår dag. Flytet verkar ha försvunnit.
Eller egentligen så vet jag ju åtminstone EN anledning. Idag var det - äntligen säger många - en sån där härlig, solig, varm höstdag. Och det där med sol och värme och Hampus på tävlingsplan, det är ingen bra kombination. Det vet jag ju, tyvärr. Jag försökte hålla honom i skuggan och precis innan vi skulle in på plan så verkade han ändå rätt pigg.
Eftersom domarkommentarerna den här gången var många och långa så nöjer jag mig med att sammanfatta det hela med att:
Eller egentligen så vet jag ju åtminstone EN anledning. Idag var det - äntligen säger många - en sån där härlig, solig, varm höstdag. Och det där med sol och värme och Hampus på tävlingsplan, det är ingen bra kombination. Det vet jag ju, tyvärr. Jag försökte hålla honom i skuggan och precis innan vi skulle in på plan så verkade han ändå rätt pigg.
Eftersom domarkommentarerna den här gången var många och långa så nöjer jag mig med att sammanfatta det hela med att:
- vi fick avdrag med 0,5 p på platsliggningen - nosar?! Lite snusig var han faktiskt och även om det var springor i planket vi förare stod bakom så väljer jag att inte titta.
- fria följet var inget vidare, 6,5 i betyg och mer skulle vi verkligen inte ha. Efter halva programmet kom han väl på att "jaha det är det här vi gör" och gick något bättre men...
- läggandet blev en 9:a så det var helt ok i alla fall.
- inkallningen, där började nog värmen ta ut sin rätt. dk i starten och sen skulle han inte komma från ståendet och tja... en 5:a
- rutan - sprang rakt fram mot rutan, stannade upp vid plastbandet som markerade rutan och vek av. Var inne och snurrade runt en kon några gånger men jag fick honom inte att stå still... Jag kan inte ens skylla på att jag inte har tränat med plastband, konstaterade jag själv. För det har jag gjort! betyg 0
- Apporteringen - DÅ kom Hampe på var rutan var. På väg i helt fel riktning. Vimsar, tar, släpper. Till slut visste jag att det var kört och sprang med honom ut till apporten. betyg 0
- Hoppet - hm. Skulle ha klippt klorna och pälsen på tassarna för domaren hörde ett islag som jag knappt hörde själv! betyg 7,5
- Fjärren - segt, segt, många dk. Men upp och ner sittande-liggande kom han alla ggr. betyg 7.
- I helhetsbetyg fick vi 8. Domarens kommentar på protokollet: Härlig attityd från föraren och go hund!!! (När jag insåg att det här var en "sån" dag så släppte jag på stelheten helt o hållet och gick in för att försöka göra en bra träningstävling).
Totalt skrapade vi ihop 113,5 poäng idag. Tja - man får ta det som träning!
När sista ekipaget var klart hade jag hämtat Hampus och travade in på plan och frågade om vi fick låna rutan och träna. Ville ha ett "korrekt" avslut på det momentet. Dumt att åka hem med ett felbeteende i minnet på hunden! Då frågade faktiskt domaren (som jag har träffat förut, när hon tävlade USM för 4 år sen, men hon minns nog inte mig för den hund som syntes mest av de våra då, var Birk som var liten valp) om det är en jaktspringer... Nä, faktiskt inte! "Men ändå så snygg" var den fortsatta kommentaren då. Haha, det tycker inte utställningsdomarna sa jag...
Jag körde några skick på rutan med target och det gick fint. Skönt att kunna få till ett schysst avslut. Nästa helg är det också sen start (samling idag var kl. 11) så är det lika fint väder får jag ta en allvarlig funderare på vad jag kan hitta på för att "höja" min hund?! (Har jag inte klurat ut det på 7-8 år hittills så lär jag väl inte komma på det nu på en vecka...?) Bara tävla i november, kan det vara nåt??
När jag kom hem var B i full färd med att "städa" runt bygget. Byggarna har äntligen plockat bort diverse prylar som har stått här länge - transportpallar och annat. Jag tog bägge hundarna på en prommis och sen plockade jag lite i trädgården innan det var dags för matlagning. Husse skulle så klart iväg ikväll - det finns alltid vildsvin att jaga - så det fick bli en tidig middag.
Nu ska jag försöka tugga i mig lite mer studier. Har en inlämningsuppgift som ska vara klar imorgon, skriva 2-3 A4 sidor. Jag har inte ens börjat. Och imorgon har vi söktävling. Hej och hå.
fredag, september 12, 2008
Personligt rekord?
Jag vet inte men det känns som det är personligt rekord i blogginlägg på en dag på gång här...!?
Nåja, det är ju fredag så jag gick hem lite tidigare än vanligt (flextid är bra) och har hunnit med att ta den vanliga efter-jobbet-prommisen med hundarna. Husse stack till skogs i stort sett direkt när han kom hem. Råbockarna leder vid det här laget med minst 10-0... Den här gången fick t.o.m. Otto stanna hemma. Skulle det behövas en eftersökshund så får jag slänga in honom - och mig själv - i bilen och köra iväg.
Efter promenaden gick jag bort till fotbollsplanen och ställde ut mina koner. Där var inte gräset klippt på länge... Normalt sett brukar jag inte vilja träna dagen före en tävling, men eftersom det blev lite konstigt igår ville jag köra lite ruta åtminstone. Och jodå. Det funkade. Men jag hade inte väntat mig nåt annat på träning. Nu VET jag ju i o f s att han kan på tävling också så imorgon gäller det att visualisera rätt saker! Körde igenom alla momenten utom hoppet (pga brist på hinder).
Otto fick vara med också. Lite linförighet och lydnadsklass 1-apportering (gripande av apport). Fortsätter köra metallapport och det var även den Hampe fick hämta.
Det här att träna 2 hundar "samtidigt" har ju sina sidor. Otto ligger snällt och väntar på sin tur. Hampus blir vansinnig när matte kör med en annan hund... En period var han hopplös på klubben om jag hade kurs - gaphals. Det har dock bättrat sig. Eftersom han inte fick köra mer efter lillebror, så hoppas jag att konkurrensen om matte sitter kvar lite till imorgon.
Jag har även hunnit träna mig själv dvs springa en runda. Det gick väl inte i något rasande tempo men det var inte meningen heller. Nu under hösten gäller det väl mest att hålla igång och behålla "vanan" att springa. Efter nyår blir det lite mer fokuserad träning igen - nästa mål är Göteborgsvarvet i maj 09. Springa en halvmara, jag måste ha slagit mig?! Jag som avskydde konditionsträningen när jag höll på med kanot...
Resten av kvällen ska nu ägnas åt studier. Kanske en liten stund framför tvn också. Och när husse kommer hem får det väl bli någon form av sen matbit. Det blir så konstiga vanor när bockjakten pågår. Det ska bli skönt när det blir dags för "riktig" jakt i oktober...
Nåja, det är ju fredag så jag gick hem lite tidigare än vanligt (flextid är bra) och har hunnit med att ta den vanliga efter-jobbet-prommisen med hundarna. Husse stack till skogs i stort sett direkt när han kom hem. Råbockarna leder vid det här laget med minst 10-0... Den här gången fick t.o.m. Otto stanna hemma. Skulle det behövas en eftersökshund så får jag slänga in honom - och mig själv - i bilen och köra iväg.
Efter promenaden gick jag bort till fotbollsplanen och ställde ut mina koner. Där var inte gräset klippt på länge... Normalt sett brukar jag inte vilja träna dagen före en tävling, men eftersom det blev lite konstigt igår ville jag köra lite ruta åtminstone. Och jodå. Det funkade. Men jag hade inte väntat mig nåt annat på träning. Nu VET jag ju i o f s att han kan på tävling också så imorgon gäller det att visualisera rätt saker! Körde igenom alla momenten utom hoppet (pga brist på hinder).
Otto fick vara med också. Lite linförighet och lydnadsklass 1-apportering (gripande av apport). Fortsätter köra metallapport och det var även den Hampe fick hämta.
Det här att träna 2 hundar "samtidigt" har ju sina sidor. Otto ligger snällt och väntar på sin tur. Hampus blir vansinnig när matte kör med en annan hund... En period var han hopplös på klubben om jag hade kurs - gaphals. Det har dock bättrat sig. Eftersom han inte fick köra mer efter lillebror, så hoppas jag att konkurrensen om matte sitter kvar lite till imorgon.
Jag har även hunnit träna mig själv dvs springa en runda. Det gick väl inte i något rasande tempo men det var inte meningen heller. Nu under hösten gäller det väl mest att hålla igång och behålla "vanan" att springa. Efter nyår blir det lite mer fokuserad träning igen - nästa mål är Göteborgsvarvet i maj 09. Springa en halvmara, jag måste ha slagit mig?! Jag som avskydde konditionsträningen när jag höll på med kanot...
Resten av kvällen ska nu ägnas åt studier. Kanske en liten stund framför tvn också. Och när husse kommer hem får det väl bli någon form av sen matbit. Det blir så konstiga vanor när bockjakten pågår. Det ska bli skönt när det blir dags för "riktig" jakt i oktober...
Många kockar...
... ger en sämre soppa!
Enligt uppgift har leverantören kopplat in en "svenskspråkig resurs" som har tittat på det dokument jag just nu sliter mitt hår över. Jovisst, men... vi har ju haft vissa tankar med hur saker har utformats. T.ex. så beskrivs det på ett ställe hur man ska "trycka på knappen vid kategori-fältet", där tanken är att fetstilen ska markera att "kategori" är det som står på skärmen, vid fältet i fråga. Därav också den medvetna "bindestreckssärskrivningen". Nu har något ljushuvud - antagligen den "svenskspråkiga resursen" skrivit ihop ett antal av dessa... Vad sägs om "antalrubriken"... Skrivihop i all ära men det här blev för mycket även för mig.
Ett sätt att komma runt problemet hade ju varit att redan från början skriva "knappen vid fältet kategori" och det får det nog bli nu. När det är så mycket annat som är galet så ger jag upp min idé om att sluta vara petig.
Enligt uppgift har leverantören kopplat in en "svenskspråkig resurs" som har tittat på det dokument jag just nu sliter mitt hår över. Jovisst, men... vi har ju haft vissa tankar med hur saker har utformats. T.ex. så beskrivs det på ett ställe hur man ska "trycka på knappen vid kategori-fältet", där tanken är att fetstilen ska markera att "kategori" är det som står på skärmen, vid fältet i fråga. Därav också den medvetna "bindestreckssärskrivningen". Nu har något ljushuvud - antagligen den "svenskspråkiga resursen" skrivit ihop ett antal av dessa... Vad sägs om "antalrubriken"... Skrivihop i all ära men det här blev för mycket även för mig.
Ett sätt att komma runt problemet hade ju varit att redan från början skriva "knappen vid fältet kategori" och det får det nog bli nu. När det är så mycket annat som är galet så ger jag upp min idé om att sluta vara petig.
Tappad sug...
Idag var dagen då jag skulle - trodde jag - snabbt titta igenom och sedan kunna godkänna den första manualen i en "riktig" version. Redan på sidan 2 hittade jag första felet. Antalet sidor som dokumentet består av. På sidan 3 hängde, helt oförklarligt, en rubrik kvar på engelska (OK, det borde vi ha sett tidigare - men när allt annat har varit på översättning så borde väl även DET ha översatts utan att vi skulle behövt kommentera det).
När jag bläddrat mig igenom ca 25 sidor av dokumentet (av 114) började jag totalt tappa sugen. Sidbrytningar som har "hoppat iväg" så att avsnitt som hör ihop bryts av mitt i, text som hör ihop med en viss bild har flyttat över till nästa sida osv. Jag blev nästan gråtfärdigt och min motivation till arbetsuppgiften i fråga gick totalt ner i bottenläge. Saker som jag/vi påpekade för flera månader sen är nu lika illa igen. Det verkar som att mycket av detta kan vara förorsakat av att vår leverantör, utan att vi har bett om det, har dragit upp storleksgraden på texten (typ gått från 10 punkter till 12). Visst skulle det öka läsbarheten, men det känns viktigare att "hålla ihop" stycken, kapitel och text+bild. Varför börja klydda med en sådan ändring NU, när vi var så nära... Och utan att kontrollera att det inte händer något "konstigt" i dokumentet?!
Nä, nu får det bli lunch och nya tag efter lunchen. Eller visst ja, då har vi ju telefonmöte. Nåja, kanske kan bli peppad av projektkollegorna då.
När jag bläddrat mig igenom ca 25 sidor av dokumentet (av 114) började jag totalt tappa sugen. Sidbrytningar som har "hoppat iväg" så att avsnitt som hör ihop bryts av mitt i, text som hör ihop med en viss bild har flyttat över till nästa sida osv. Jag blev nästan gråtfärdigt och min motivation till arbetsuppgiften i fråga gick totalt ner i bottenläge. Saker som jag/vi påpekade för flera månader sen är nu lika illa igen. Det verkar som att mycket av detta kan vara förorsakat av att vår leverantör, utan att vi har bett om det, har dragit upp storleksgraden på texten (typ gått från 10 punkter till 12). Visst skulle det öka läsbarheten, men det känns viktigare att "hålla ihop" stycken, kapitel och text+bild. Varför börja klydda med en sådan ändring NU, när vi var så nära... Och utan att kontrollera att det inte händer något "konstigt" i dokumentet?!
Nä, nu får det bli lunch och nya tag efter lunchen. Eller visst ja, då har vi ju telefonmöte. Nåja, kanske kan bli peppad av projektkollegorna då.
Hur söt kan man bli??!!
Finns det något sötare än valpar i allmänhet och spaniellika valpar i synnerhet... Otto har fått kusinbarn. Det är Bianca, vår förra wachtel Birks kullsyster, som har blivit mamma. Kolla hos kennel Björnfoten så får ni se något sött - bläddra ner längst ner på sidan! Men de är inte lika söta som vuxna när de ger sig i kast med ett dött eller skadskjutet vilt, kan jag lova. Tyvärr är det väl bilder av den här sorten som gör att det ibland är "fel" sorts ägare som börjar titta på wachtel. De seriösa uppfödarna säljer dock inte till folk som inte jagar. Tack o lov för det. Vill man ha en hund av spanieltyp som sällskaphund, lydnadshund eller agilityhund så finns det gott om spanielraser att välja bland, som är betydligt mer lämpade för det. Man ska dock alltid komma ihåg att alla dessa raser i botten har haft en jaktlig funkion och faktiskt behöver mycket motion och meningsfull sysselsättning.
Tyvärr tycker jag mig ha sett att "min" ras, den engelska springern, har blivit allt sämre mentalt sedan det "rena" utställningschampionatet infördes. Dvs man kan hämta ut titeln SU(u)CH efter 3 utställningscert. De utställare som lägger ner krutet för att få ut SUCH (som fortfarande kräver en jaktprovsmerit) är få. Jag tror att det är pga detta vi ser allt fler springrar som brister i samarbetsvilja, har aggressioner mot andra hundar osv. Nu verkar det i o f s som att det finns krafter inom rasklubben som har börjat få upp ögonen för den här problematiken och det har dykt upp funktionsbeskrivningar och annat. Jag hoppas verkligen att det betyder att rasen kommer "på spåret" igen!
Och vadan nu dessa funderingar... Jo, vi har ju en plan på att flocken ska utökas nästa sommar. Det är dock i dagsläget lite oklart med vad, det blir med största sannolikhet inte en wachtel till i alla fall för meningen är att tillskottet ska bli "min" nya tränings- och tävlingshund. Och jag vill ju kunna köra bruks, lydnad och agility... Ehrm, kanske inte allt samtidigt dock. Vi har lite olika idéer och har kontakter med några olika uppfödare. Sen återstår det ju alltid att se om planerade parningar blir av, om det blir något AV parningarna osv. Men det är många månader kvar dit!
Tyvärr tycker jag mig ha sett att "min" ras, den engelska springern, har blivit allt sämre mentalt sedan det "rena" utställningschampionatet infördes. Dvs man kan hämta ut titeln SU(u)CH efter 3 utställningscert. De utställare som lägger ner krutet för att få ut SUCH (som fortfarande kräver en jaktprovsmerit) är få. Jag tror att det är pga detta vi ser allt fler springrar som brister i samarbetsvilja, har aggressioner mot andra hundar osv. Nu verkar det i o f s som att det finns krafter inom rasklubben som har börjat få upp ögonen för den här problematiken och det har dykt upp funktionsbeskrivningar och annat. Jag hoppas verkligen att det betyder att rasen kommer "på spåret" igen!
Och vadan nu dessa funderingar... Jo, vi har ju en plan på att flocken ska utökas nästa sommar. Det är dock i dagsläget lite oklart med vad, det blir med största sannolikhet inte en wachtel till i alla fall för meningen är att tillskottet ska bli "min" nya tränings- och tävlingshund. Och jag vill ju kunna köra bruks, lydnad och agility... Ehrm, kanske inte allt samtidigt dock. Vi har lite olika idéer och har kontakter med några olika uppfödare. Sen återstår det ju alltid att se om planerade parningar blir av, om det blir något AV parningarna osv. Men det är många månader kvar dit!
torsdag, september 11, 2008
Lite av varje
Idag har jag jobbat med översättningar och formuleringar i systemet (jag är ju något av projektets "språkpolis") och manualerna till det. Ibland blir det ganska roligt... "De färgade ljusen och ljuden indikerar att..." Hmm... ett färgat ljud?! Konstaterade också att jag just nu är svindlande nära det jag brukar använda mig av när jag går på anställningsintervju (OK, det händer ju inte SÅ ofta, men de gånger jag varit på intervju har jag använt mig av den här varianten). Frågan om "starka sidor/egenskaper" brukar ju dyka upp och då svarar jag (bl.a.) "noggrann". Eftersom jag vanligtvis söker jobb i det administrativa facket så brukar ju detta anses bra. Som svar på "svaga sidor" blir det då att "noggrannheten kan gå mot petighet". Och just nu börjar det kännas som att jag vinglar på gränsen. Hur noga ska man vara, hur många detaljer kan vi "släppa" i det här läget? Kommer det någonsin att "städas upp" framöver om vi släpper vissa saker nu?
Kvällen tillbringade vi, som vanligt på torsdagar, på klubben. Det blev lite agilityträning i begränsad skala. Det pågick nämligen "test" för de som vill gå kurser över "allmänlydnadsnivå" under hösten... Ibland blir jag lite matt - lite störning ska väl hundarna klara om de ska kunna gå tävlingslydnad eller agilitykurs?! Och våra hundar drar ju inte precis iväg till andra änden av plan och jagar testekipage. Suck.
I och med att det nu är "testat och klart" med tanke på nybörjarkurs agility, så kunde vi äntligen få styrning på när kurserna börjar och vem som tar vilken kurs. Med 15 intresserade till fortsättningskurser, så blev det till att dela dem på 2 grupper. M tar det gänget som har gått ett antal kurser förut och försöker rikta in den kursen mot tävling. Jag tar dem som gick nybörjaragility i våras och fortsätter med kombinationer, framåtsändanden och grundläggande handling. Och B får ett nytt gäng nybörjare. Sen återstår ju att se hur många som verkligen kan, när de får klart för sig vilka dagar som gäller osv. Men det är ju ett senare problem.
Jag tog ut kameran i regnet igår, dels för att plåta bygget lite (snart har vi ett tak) och dels för att plåta lite blommor. Blommorna ser ni här!
Kvällen tillbringade vi, som vanligt på torsdagar, på klubben. Det blev lite agilityträning i begränsad skala. Det pågick nämligen "test" för de som vill gå kurser över "allmänlydnadsnivå" under hösten... Ibland blir jag lite matt - lite störning ska väl hundarna klara om de ska kunna gå tävlingslydnad eller agilitykurs?! Och våra hundar drar ju inte precis iväg till andra änden av plan och jagar testekipage. Suck.
I och med att det nu är "testat och klart" med tanke på nybörjarkurs agility, så kunde vi äntligen få styrning på när kurserna börjar och vem som tar vilken kurs. Med 15 intresserade till fortsättningskurser, så blev det till att dela dem på 2 grupper. M tar det gänget som har gått ett antal kurser förut och försöker rikta in den kursen mot tävling. Jag tar dem som gick nybörjaragility i våras och fortsätter med kombinationer, framåtsändanden och grundläggande handling. Och B får ett nytt gäng nybörjare. Sen återstår ju att se hur många som verkligen kan, när de får klart för sig vilka dagar som gäller osv. Men det är ju ett senare problem.
Jag tog ut kameran i regnet igår, dels för att plåta bygget lite (snart har vi ett tak) och dels för att plåta lite blommor. Blommorna ser ni här!
onsdag, september 10, 2008
Ibland...
... är husses hund billig (och väldigt mycket husses hund). I söndags när jag var ute i trädgården och donade, så kollade jag läget i växthuset. Vi har en hel del tomater på gång och vi har även haft en melonplanta med en riktigt fin melon på - jag konstaterade att "ett par dagar till så är det dags att ta in den". Trodde jag...
Ungefär 5 min senare såg jag Otto komma skuttande med något gult i munnen. Som han tuggade på. Gissa vem som skördat VÅR melon?! Ska man skratta eller gråta... Egentligen får vi ju skylla oss själva som inte satt för kompostgaller för dörren till växthuset (det galler som stod där ifjol har fått en annan funktion...).
Så det blev melon till hundarna och - ingenting åt oss tvåbenta. Suck.
Veckan rusar iväg och B har pysslat med bygget både måndag och tisdag kväll så det har varit mitt jobb att ta efter-jobbet-rundan med hundarna. Jag har även sparkat igång mina distansstudier. Det lustiga i sammanhanget är att man kan lägga ner enorm tid på att jaga böcker på nätet - frågan är vad tiden är värd kontra den prisbesparing som möjligen kan göras?! Ett par böcker har jag nosat upp på biblioteket också, den ena hämtade jag ut igår. Det ska bli kul att se om jag får det här att fungera. Disciplin och minskat tv-tittande är receptet, tror jag. Måste köpa ett par hörlurar till datorn också så att jag kan lyssna på föreläsningar utan att störa B.
Ungefär 5 min senare såg jag Otto komma skuttande med något gult i munnen. Som han tuggade på. Gissa vem som skördat VÅR melon?! Ska man skratta eller gråta... Egentligen får vi ju skylla oss själva som inte satt för kompostgaller för dörren till växthuset (det galler som stod där ifjol har fått en annan funktion...).
Så det blev melon till hundarna och - ingenting åt oss tvåbenta. Suck.
Veckan rusar iväg och B har pysslat med bygget både måndag och tisdag kväll så det har varit mitt jobb att ta efter-jobbet-rundan med hundarna. Jag har även sparkat igång mina distansstudier. Det lustiga i sammanhanget är att man kan lägga ner enorm tid på att jaga böcker på nätet - frågan är vad tiden är värd kontra den prisbesparing som möjligen kan göras?! Ett par böcker har jag nosat upp på biblioteket också, den ena hämtade jag ut igår. Det ska bli kul att se om jag får det här att fungera. Disciplin och minskat tv-tittande är receptet, tror jag. Måste köpa ett par hörlurar till datorn också så att jag kan lyssna på föreläsningar utan att störa B.
söndag, september 07, 2008
Åter till verkligheten
Ja, då har vi genomfört klubbens första officiella agilitytävling! Och med hedern i behåll tycker vi allt (även några deltagare framförde detta).
Smolk i bägaren - lite regn och att en av funktionärerna uteblev. Vi lånade in en tävlande från en annan klubb som hjälpte oss när jag skulle tävla själv - tack T om du skulle råka läsa detta!
För min del så är ju dock regn att föredra framför solen som bröt fram lagom till mitt och Hampes andra lopp...
Men vi börjar väl med agilityklassen. Där gick det bra de första... 6-7 hindren. Sen blev det ett stopp, och trassel i slalom, men sen gick det bra igen - tills han helt oväntat hoppade genom ramen till däcket. Det var lääänge sen det hände sist så jag blev rätt paff. Och så kom det en vägran på tunneln direkt efter däcket och vips så var vi diskade. Men som sagt - när han springer på, så flyter det bra. Och framför allt är det lite mer "tryck" i starterna nu jämfört med för ett par år sedan!
Lagom till det var dags för hoppklassen började som sagt solen skina. Och när det blir varmt tycker ju Hampus (mer än annars) att jag kan springa själv. Vi hade ändå ett hyfsat flyt de första 5 hindren men sen kom jag nog för nära hopphindret som var nr 6 och bromsade själv = Hampus tvekade och sprang förbi. Ett liknande stopp till + att slalomingången sket sig, och vips var vi diskade även där. Det blev även trassel i slutet av slalomet, har börjat märka att det tenderar att bli det när slalom kommer mot slutet av loppet = Hampe vill vidare framåt mot målet och belöningen. Detta är alltså en del att träna på!! Inte minst min egen placering vid hinder osv. Sen är det lite knepigt med en sån här hund som kan springa fort eller leka snigel - hur lägga upp loppet liksom... Det blir ju helt olika handlingslösningar beroende på vad han är på för humör! Plan A, B och C kan ganska snabbt avverkas om jag säger så!
Vill man nu vara lite elak eller möjligen realistisk så kan man konstatera att nu var den "vanliga" Hampe tillbaka på banan... Hm.
Tävlingen var ju ganska liten med agilitymått mätt så vid 14-tiden var priserna utdelade och allt var undanplockat och klart. Rätt skönt faktiskt.
Eftermiddagen har vi ägnat åt gräsklippning, ogräsrensning, hundarna har lekt i trädgården... En ganska "normal" söndagseftermiddag alltså.
Smolk i bägaren - lite regn och att en av funktionärerna uteblev. Vi lånade in en tävlande från en annan klubb som hjälpte oss när jag skulle tävla själv - tack T om du skulle råka läsa detta!
För min del så är ju dock regn att föredra framför solen som bröt fram lagom till mitt och Hampes andra lopp...
Men vi börjar väl med agilityklassen. Där gick det bra de första... 6-7 hindren. Sen blev det ett stopp, och trassel i slalom, men sen gick det bra igen - tills han helt oväntat hoppade genom ramen till däcket. Det var lääänge sen det hände sist så jag blev rätt paff. Och så kom det en vägran på tunneln direkt efter däcket och vips så var vi diskade. Men som sagt - när han springer på, så flyter det bra. Och framför allt är det lite mer "tryck" i starterna nu jämfört med för ett par år sedan!
Lagom till det var dags för hoppklassen började som sagt solen skina. Och när det blir varmt tycker ju Hampus (mer än annars) att jag kan springa själv. Vi hade ändå ett hyfsat flyt de första 5 hindren men sen kom jag nog för nära hopphindret som var nr 6 och bromsade själv = Hampus tvekade och sprang förbi. Ett liknande stopp till + att slalomingången sket sig, och vips var vi diskade även där. Det blev även trassel i slutet av slalomet, har börjat märka att det tenderar att bli det när slalom kommer mot slutet av loppet = Hampe vill vidare framåt mot målet och belöningen. Detta är alltså en del att träna på!! Inte minst min egen placering vid hinder osv. Sen är det lite knepigt med en sån här hund som kan springa fort eller leka snigel - hur lägga upp loppet liksom... Det blir ju helt olika handlingslösningar beroende på vad han är på för humör! Plan A, B och C kan ganska snabbt avverkas om jag säger så!
Vill man nu vara lite elak eller möjligen realistisk så kan man konstatera att nu var den "vanliga" Hampe tillbaka på banan... Hm.
Tävlingen var ju ganska liten med agilitymått mätt så vid 14-tiden var priserna utdelade och allt var undanplockat och klart. Rätt skönt faktiskt.
Eftermiddagen har vi ägnat åt gräsklippning, ogräsrensning, hundarna har lekt i trädgården... En ganska "normal" söndagseftermiddag alltså.
lördag, september 06, 2008
Ju fler vi är tillsammans!
Idag samlade vi styrkorna och förberedde morgondagens agilitytävling. Vi var 10 personer på plats och det gick rasande snabbt. På 2 timmar var vi i stort sett färdiga och då hade vi t.o.m hunnit äta varsin grillad korv! Vad härligt det är när man är många som hjälps åt. TILLSAMMANS är ju en av värderingarna på mitt jobb...
OK, nu är det en ganska liten tävling vi ska ha, men ändå. Extra kul är faktiskt att så många "icke-agility-människor" ställer upp och hjälper till med allehanda uppgifter: "Vi kan ju inget om det här, så tala om för oss vad vi ska göra". Jag kunde heller inget om agility för ca 6 år sen... och många av bruksrävarna kunde säkerligen inget om bruks för x antal år sen när de var nya där. Så länge man är villig att lära sig nya saker så går allt!
På temat lära sig så har jag sparkat igång mina distansstudier. Det är en spännande ny värld - onlineföreläsningar som man kan kolla på hur många gånger som helst (så länge man är uppkopplad) och en massa andra spännande funktioner. Jag har i alla fall besvarat den första inlämningsuppgiften, nu återstår att se om svaret "duger" dvs är tillräckligt akademiskt...
Idag sänder vi också en tanke till Inger o Lasse på kennel Hornlakes som har fött upp Hampus. Igår fick de låta Basil somna in för gott. Basil var halvmorbror till Hampe och halvbror till Simba så det finns en del beröringspunkter.
OK, nu är det en ganska liten tävling vi ska ha, men ändå. Extra kul är faktiskt att så många "icke-agility-människor" ställer upp och hjälper till med allehanda uppgifter: "Vi kan ju inget om det här, så tala om för oss vad vi ska göra". Jag kunde heller inget om agility för ca 6 år sen... och många av bruksrävarna kunde säkerligen inget om bruks för x antal år sen när de var nya där. Så länge man är villig att lära sig nya saker så går allt!
På temat lära sig så har jag sparkat igång mina distansstudier. Det är en spännande ny värld - onlineföreläsningar som man kan kolla på hur många gånger som helst (så länge man är uppkopplad) och en massa andra spännande funktioner. Jag har i alla fall besvarat den första inlämningsuppgiften, nu återstår att se om svaret "duger" dvs är tillräckligt akademiskt...
Idag sänder vi också en tanke till Inger o Lasse på kennel Hornlakes som har fött upp Hampus. Igår fick de låta Basil somna in för gott. Basil var halvmorbror till Hampe och halvbror till Simba så det finns en del beröringspunkter.
torsdag, september 04, 2008
Så många ord...
... men så lite tid!! Och det lär inte bli mer av varan (tid) under hösten då jag har fått för mig att jag ska förkovra mig och läsa in ett antal högskolepoäng på distans. Samtidigt som jag jobbar. Vi får se hur det går!
Nu tar jag och "smygbloggar" lite på jobbet (lättar mitt samvete med att jag gjorde en supportutryckning i tisdags kväll som tog en timme...)
Där barn jag lekt...
Besöket i uppväxtkommunen (Sollentuna, strax norr om Stockholm) i helgen gav en del brutala insikter. Det pågår många och stora byggprojekt där (även mitt föräldrahem berörs, det har varit många och långa diskussioner mellan boende och kommunen - någon form av beslut ska väl komma nu i september om jag förstått saken rätt) och i fredags när jag åkte buss upptäckte jag att "Flasses" - korvmojen på torget i centrum - är jämnat med marken. Nästan så jag fick en tår i ögonvrån. Det är det enda gatukök där jag har varit så "känd" (stannade ofta där och köpte "mellanmål" på vägen till ridskolan under tonårstiden) att jag kunde beställa "det vanliga"!!
Flyga drake
Läste jag ut också under resans gång. Om den var SÅ fantastisk som kritikerna skrivit vet jag inte. Ibland får jag en känsla av att sånt som höjts till skyarna ffa i amerikansk/engelsk press "försvinner" när man läser en översättning? Rent språkliga finesser t.ex. En av mina kollegor muttrade något om att "den var väl ganska förutsägbar" och mot slutet måste jag hålla med denne läsare. Men annars var det nog faktiskt en välgärning mot min hjärna att jag nu har läst något annat än deckare. Dessvärre är jag nu åter i det träsket. När drakboken tog slut var jag ju tvungen att hitta något nytt att läsa och botaniserade lite i föräldrarnas bokhylla. Fastnade för en... deckare. Trots att där finns klassiker som Hemingway?!
Tjejmilen
Kompisen H lyckades ju kvala sig in i startgrupp 1 (man ska ha en officiell tävlingstid på under 55 min för att få starta där, nu var det tydligen lite si o så med kontrollen - se hennes blogg) så jag fick klara mig själv i grupp 2. Det är helt klart så att arrangören är överoptimistisk när det gäller startgrupperna efter grupp 1, där det är meningen att man ska välja själv efter sin förmåga. I grupp 2 ska man springa på under 48 minuter. Det gör inte jag, men jag ville ju SPRINGA hela vägen utan att snubbla på allt för många som går. Det var helt klart rätt val. Pratade lite före start med en kvinna (från Skåne!) som sprang för 5:e gången och hon sa ungefär att "jag springer INTE på under 48, men bli inte förvånad om folk börjar gå även i den här gruppen". Det gjorde folk. I uppförsbacken mellan 1 och 2 km. Å andra sidan - om alla skulle välja "rätt" skulle antagligen de sena grupperna bli överfulla. Jag klockade mig själv varje km och sluttiden blev som sagt 56,06. För att komma under 55 så måste jag ju hålla en km-tid på 5.30 och det gjorde jag nog stora delar av loppet efter vad jag kunde bedöma på min egen klocka. Tappet kom just där mellan 1 och 2 km, troligen blev det mycket "kryssande" för mig då och det tar tid. Jag vet inte riktigt. Men jag är jättenöjd med min insats, till nästa år ska jag komma under 55 tidigare på året och starta i grupp 1 jag också! Det är också lustigt att det inte alls kändes lika "slitigt" som på Prinsens Minne 2 veckor tidigare. Där var det mycket jobbigare, trots att jag hade en sämre tid?? Möjligen gjorde vädret en del där. Jag hade inte lika ont i kroppen dagarna efter nu heller.
Igår upptäckte jag bilderna som togs mot slutet av loppet på nätet. Dessa är ingen skönhetsupplevelse kan jag säga. Sista bilden, troligen tagen precis före målgång - där ger jag verkligen ett ansikte åt begreppet "mördarblick". Jag ser verkligen ut som att jag skulle kunna göra något elakt... Eller så är jag fokuserad, bara?? Vi får se vad H:s make som också plåtade oss, har åstadkommit.
Jobb
På måndagen hade jag ett inplanerat möte med en av våra konsulter (de har kontor i Sollentuna) och jag tror helt klart att vi blev mycket klokare båda två. När jag fick strukturera upp mina tankar osv så blir det nog bra i slutet...
Bortsett från detta så är det just nu absolut ingen brist på sysselsättning. Jag läser dokument så ögonen blöder (bl.a. på flyget) och skriver protokoll.
Hunderi
Hundarna har fått hålla till godo med husse över helgen och det är så vitt jag vet inget problem. Visst blir Hampus glad när jag kommer hem - men det blir han ju även om jag bara gått ut med soporna...
Igår var vi i alla fall på klubben, dels för att förbereda inför agilitytävlingen på söndag och dels för att träna lite.
Vi körde ett par agility-kombinationer som bl.a. inkluderade ett staket och minsann - Hampe har fortfarande bra fart!! Härligt!! Lite snusig var han - jag undrar vad/vem som varit på plan före oss?
Körde också lite fritt följ och jisses - om han går så bra nästa lördag när vi ska tävla igen så...! Det är bra för självförtroendet och målbilden när det funkar på träning. OK, nu hade vi ingen kommendering och då brukar det funka. Ska se om jag kan få till lite störningsträning ikväll.
Det är mycket med tävlingar nu, agility nu i helgen och så sök nästa helg där jag är tävlingssekreterare. Sen blir det lite lugnt ett tag, bortsett från eget tävlande då.
Nu tar jag och "smygbloggar" lite på jobbet (lättar mitt samvete med att jag gjorde en supportutryckning i tisdags kväll som tog en timme...)
Där barn jag lekt...
Besöket i uppväxtkommunen (Sollentuna, strax norr om Stockholm) i helgen gav en del brutala insikter. Det pågår många och stora byggprojekt där (även mitt föräldrahem berörs, det har varit många och långa diskussioner mellan boende och kommunen - någon form av beslut ska väl komma nu i september om jag förstått saken rätt) och i fredags när jag åkte buss upptäckte jag att "Flasses" - korvmojen på torget i centrum - är jämnat med marken. Nästan så jag fick en tår i ögonvrån. Det är det enda gatukök där jag har varit så "känd" (stannade ofta där och köpte "mellanmål" på vägen till ridskolan under tonårstiden) att jag kunde beställa "det vanliga"!!
Flyga drake
Läste jag ut också under resans gång. Om den var SÅ fantastisk som kritikerna skrivit vet jag inte. Ibland får jag en känsla av att sånt som höjts till skyarna ffa i amerikansk/engelsk press "försvinner" när man läser en översättning? Rent språkliga finesser t.ex. En av mina kollegor muttrade något om att "den var väl ganska förutsägbar" och mot slutet måste jag hålla med denne läsare. Men annars var det nog faktiskt en välgärning mot min hjärna att jag nu har läst något annat än deckare. Dessvärre är jag nu åter i det träsket. När drakboken tog slut var jag ju tvungen att hitta något nytt att läsa och botaniserade lite i föräldrarnas bokhylla. Fastnade för en... deckare. Trots att där finns klassiker som Hemingway?!
Tjejmilen
Kompisen H lyckades ju kvala sig in i startgrupp 1 (man ska ha en officiell tävlingstid på under 55 min för att få starta där, nu var det tydligen lite si o så med kontrollen - se hennes blogg) så jag fick klara mig själv i grupp 2. Det är helt klart så att arrangören är överoptimistisk när det gäller startgrupperna efter grupp 1, där det är meningen att man ska välja själv efter sin förmåga. I grupp 2 ska man springa på under 48 minuter. Det gör inte jag, men jag ville ju SPRINGA hela vägen utan att snubbla på allt för många som går. Det var helt klart rätt val. Pratade lite före start med en kvinna (från Skåne!) som sprang för 5:e gången och hon sa ungefär att "jag springer INTE på under 48, men bli inte förvånad om folk börjar gå även i den här gruppen". Det gjorde folk. I uppförsbacken mellan 1 och 2 km. Å andra sidan - om alla skulle välja "rätt" skulle antagligen de sena grupperna bli överfulla. Jag klockade mig själv varje km och sluttiden blev som sagt 56,06. För att komma under 55 så måste jag ju hålla en km-tid på 5.30 och det gjorde jag nog stora delar av loppet efter vad jag kunde bedöma på min egen klocka. Tappet kom just där mellan 1 och 2 km, troligen blev det mycket "kryssande" för mig då och det tar tid. Jag vet inte riktigt. Men jag är jättenöjd med min insats, till nästa år ska jag komma under 55 tidigare på året och starta i grupp 1 jag också! Det är också lustigt att det inte alls kändes lika "slitigt" som på Prinsens Minne 2 veckor tidigare. Där var det mycket jobbigare, trots att jag hade en sämre tid?? Möjligen gjorde vädret en del där. Jag hade inte lika ont i kroppen dagarna efter nu heller.
Igår upptäckte jag bilderna som togs mot slutet av loppet på nätet. Dessa är ingen skönhetsupplevelse kan jag säga. Sista bilden, troligen tagen precis före målgång - där ger jag verkligen ett ansikte åt begreppet "mördarblick". Jag ser verkligen ut som att jag skulle kunna göra något elakt... Eller så är jag fokuserad, bara?? Vi får se vad H:s make som också plåtade oss, har åstadkommit.
Jobb
På måndagen hade jag ett inplanerat möte med en av våra konsulter (de har kontor i Sollentuna) och jag tror helt klart att vi blev mycket klokare båda två. När jag fick strukturera upp mina tankar osv så blir det nog bra i slutet...
Bortsett från detta så är det just nu absolut ingen brist på sysselsättning. Jag läser dokument så ögonen blöder (bl.a. på flyget) och skriver protokoll.
Hunderi
Hundarna har fått hålla till godo med husse över helgen och det är så vitt jag vet inget problem. Visst blir Hampus glad när jag kommer hem - men det blir han ju även om jag bara gått ut med soporna...
Igår var vi i alla fall på klubben, dels för att förbereda inför agilitytävlingen på söndag och dels för att träna lite.
Vi körde ett par agility-kombinationer som bl.a. inkluderade ett staket och minsann - Hampe har fortfarande bra fart!! Härligt!! Lite snusig var han - jag undrar vad/vem som varit på plan före oss?
Körde också lite fritt följ och jisses - om han går så bra nästa lördag när vi ska tävla igen så...! Det är bra för självförtroendet och målbilden när det funkar på träning. OK, nu hade vi ingen kommendering och då brukar det funka. Ska se om jag kan få till lite störningsträning ikväll.
Det är mycket med tävlingar nu, agility nu i helgen och så sök nästa helg där jag är tävlingssekreterare. Sen blir det lite lugnt ett tag, bortsett från eget tävlande då.
måndag, september 01, 2008
Utan snus...
... i 8 dagar, försmäktar vi på denna ö. Var det inte så det hette i Pippi Långstrump? Nu är det inte snus jag saknar, utan Internet!! Jag har inga problem att vara utan uppkoppling på semestern eller liknande, men just nu är det lite för mycket både på jobbet och det privata planet för att jag ska vara utan uppkoppling i 3-4 dygn!!
Snus var det förresten en deltagare som lätt desperat frågade efter efter målgången igår.
Jo - jag sprang. Och det gick hyfsat fort. 56,06 blev sluttiden.
Mer rapporter kommer när jag har en bättre uppkoppling...
Snus var det förresten en deltagare som lätt desperat frågade efter efter målgången igår.
Jo - jag sprang. Och det gick hyfsat fort. 56,06 blev sluttiden.
Mer rapporter kommer när jag har en bättre uppkoppling...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
