In i dimman

Jaha, då är vi nu inne i den tid på året då det skånska landskapet, åtminstone i mina trakter, sveps in i dimma ffa på morgnarna. Imorse var det riktigt tät dimma när jag körde iväg hemifrån. Och det hade kunnat sluta... ja, om inte illa så i alla fall sämre än det gjorde.

När jag tog körkort för en massa år sedan (vi behöver inte gå in på hur många det är, va) så var en ständigt återkommande säkerhetspunkt det här med fri sikt kontra dold sikt. Jag tog körkort när det s.k. "nya svåra" teoriprovet kom. Svårigheterna bestod väl främst i, om jag minns rätt, att det kom in mer bilder på trafiksituationer och mer än ett svarsalternativ kunde vara rätt. Och om man inte kryssade i alla korrekta alternativ, så fick man fel. Jag tror det var där det blev problem för många. För egen del hade jag dock aldrig några större bekymmer varken med övningsproven på körskolan eller det "riktiga" teoriprovet utan jag klarade det (med risk för att låta skrytsam) på första försöket. När det gällde det här med bilderna - som ofta ackompanjerades av frågan "var finns den största faran i den här bilden" så lärde jag mig ganska snabbt att svaret alltid handlade om något som var dolt men möjligen gick att ana. Ett exempel som jag fortfarande minns var fotot på en buss som stod stilla vid en busshållplats, en mötande bil och lite omkringvarande "miljö". Den stora faran där, var de fötter man kunde se "under" bussen. Dvs att någon eller några höll på att gå framför bussen för att sedan gå över vägen.

Vart vill jag då komma med denna utsvävning i det förflutna? Jo. Det här med sikt. Imorse var det som sagt mycket dålig sikt pga dimman. Den väg jag kör till tågstationen är en högst normal svensk landsväg, med hastighetsgräns 90 km/h. Dock ingen vägren... och det är här det börjar bli lite jobbigt. När man rör sig i trafiken så här lite "ute på landet" så dyker det emellanåt upp en del långsamt gående fordon. Läs: Traktorer. Och när det inte finns någon vägren, har dessa ingenstans att "ta vägen" (och stannar i p-luckorna/på busshållplatserna för att släppa förbi bakomvarande kö, det gör de väldigt sällan). Vilket leder till en del hiskeliga omkörningar... Imorse mötte jag alltså en traktor på denna väg. Det var bara det att jag också mötte en lastbil. Som befann sig mitt i omkörning av nämnda traktor. Det blev till att stampa på bromsen för att inte hamna under en lastbil!!! OK, direkt "nära" var det väl egentligen inte men det var klart obehagligt. Bristen på vägren gör ju att jag inte heller har någonstans att "ta vägen" i det läget (men hade det varit på väg att gå rakt åt h-e så hoppas jag att min reflexreaktion hade blivit att styra ut i diket då det är hyfsat "mjuka" vägkanter på denna vägsträcka).
Min fundering är nu - hur i hela fridens namn kan man ge sig på en omkörning i denna nästintill obefintliga sikt?! Visst - det är en raksträcka just där, men uppenbarligen syntes det inte att det kom mötande trafik, pga dimman. För jag tror inte att en normalt funtad förare hade påbörjat en omkörning i det läget, om sikten hade varit fri...