Så många ord...

... men så lite tid!! Och det lär inte bli mer av varan (tid) under hösten då jag har fått för mig att jag ska förkovra mig och läsa in ett antal högskolepoäng på distans. Samtidigt som jag jobbar. Vi får se hur det går!
Nu tar jag och "smygbloggar" lite på jobbet (lättar mitt samvete med att jag gjorde en supportutryckning i tisdags kväll som tog en timme...)

Där barn jag lekt...
Besöket i uppväxtkommunen (Sollentuna, strax norr om Stockholm) i helgen gav en del brutala insikter. Det pågår många och stora byggprojekt där (även mitt föräldrahem berörs, det har varit många och långa diskussioner mellan boende och kommunen - någon form av beslut ska väl komma nu i september om jag förstått saken rätt) och i fredags när jag åkte buss upptäckte jag att "Flasses" - korvmojen på torget i centrum - är jämnat med marken. Nästan så jag fick en tår i ögonvrån. Det är det enda gatukök där jag har varit så "känd" (stannade ofta där och köpte "mellanmål" på vägen till ridskolan under tonårstiden) att jag kunde beställa "det vanliga"!!

Flyga drake
Läste jag ut också under resans gång. Om den var SÅ fantastisk som kritikerna skrivit vet jag inte. Ibland får jag en känsla av att sånt som höjts till skyarna ffa i amerikansk/engelsk press "försvinner" när man läser en översättning? Rent språkliga finesser t.ex. En av mina kollegor muttrade något om att "den var väl ganska förutsägbar" och mot slutet måste jag hålla med denne läsare. Men annars var det nog faktiskt en välgärning mot min hjärna att jag nu har läst något annat än deckare. Dessvärre är jag nu åter i det träsket. När drakboken tog slut var jag ju tvungen att hitta något nytt att läsa och botaniserade lite i föräldrarnas bokhylla. Fastnade för en... deckare. Trots att där finns klassiker som Hemingway?!

Tjejmilen
Kompisen H lyckades ju kvala sig in i startgrupp 1 (man ska ha en officiell tävlingstid på under 55 min för att få starta där, nu var det tydligen lite si o så med kontrollen - se hennes blogg) så jag fick klara mig själv i grupp 2. Det är helt klart så att arrangören är överoptimistisk när det gäller startgrupperna efter grupp 1, där det är meningen att man ska välja själv efter sin förmåga. I grupp 2 ska man springa på under 48 minuter. Det gör inte jag, men jag ville ju SPRINGA hela vägen utan att snubbla på allt för många som går. Det var helt klart rätt val. Pratade lite före start med en kvinna (från Skåne!) som sprang för 5:e gången och hon sa ungefär att "jag springer INTE på under 48, men bli inte förvånad om folk börjar gå även i den här gruppen". Det gjorde folk. I uppförsbacken mellan 1 och 2 km. Å andra sidan - om alla skulle välja "rätt" skulle antagligen de sena grupperna bli överfulla. Jag klockade mig själv varje km och sluttiden blev som sagt 56,06. För att komma under 55 så måste jag ju hålla en km-tid på 5.30 och det gjorde jag nog stora delar av loppet efter vad jag kunde bedöma på min egen klocka. Tappet kom just där mellan 1 och 2 km, troligen blev det mycket "kryssande" för mig då och det tar tid. Jag vet inte riktigt. Men jag är jättenöjd med min insats, till nästa år ska jag komma under 55 tidigare på året och starta i grupp 1 jag också! Det är också lustigt att det inte alls kändes lika "slitigt" som på Prinsens Minne 2 veckor tidigare. Där var det mycket jobbigare, trots att jag hade en sämre tid?? Möjligen gjorde vädret en del där. Jag hade inte lika ont i kroppen dagarna efter nu heller.
Igår upptäckte jag bilderna som togs mot slutet av loppet på nätet. Dessa är ingen skönhetsupplevelse kan jag säga. Sista bilden, troligen tagen precis före målgång - där ger jag verkligen ett ansikte åt begreppet "mördarblick". Jag ser verkligen ut som att jag skulle kunna göra något elakt... Eller så är jag fokuserad, bara?? Vi får se vad H:s make som också plåtade oss, har åstadkommit.

Jobb
På måndagen hade jag ett inplanerat möte med en av våra konsulter (de har kontor i Sollentuna) och jag tror helt klart att vi blev mycket klokare båda två. När jag fick strukturera upp mina tankar osv så blir det nog bra i slutet...
Bortsett från detta så är det just nu absolut ingen brist på sysselsättning. Jag läser dokument så ögonen blöder (bl.a. på flyget) och skriver protokoll.

Hunderi
Hundarna har fått hålla till godo med husse över helgen och det är så vitt jag vet inget problem. Visst blir Hampus glad när jag kommer hem - men det blir han ju även om jag bara gått ut med soporna...
Igår var vi i alla fall på klubben, dels för att förbereda inför agilitytävlingen på söndag och dels för att träna lite.
Vi körde ett par agility-kombinationer som bl.a. inkluderade ett staket och minsann - Hampe har fortfarande bra fart!! Härligt!! Lite snusig var han - jag undrar vad/vem som varit på plan före oss?
Körde också lite fritt följ och jisses - om han går så bra nästa lördag när vi ska tävla igen så...! Det är bra för självförtroendet och målbilden när det funkar på träning. OK, nu hade vi ingen kommendering och då brukar det funka. Ska se om jag kan få till lite störningsträning ikväll.
Det är mycket med tävlingar nu, agility nu i helgen och så sök nästa helg där jag är tävlingssekreterare. Sen blir det lite lugnt ett tag, bortsett från eget tävlande då.