Debut och "äntligen"...

Igår fick då Otto vara med på en månadstävling för första gången. Månadstävlingarna vi har på klubben är alltså en typ av "träningstävling" men vi kör med bedömning (inte alltid med riktiga domare, men vi försöker få fram sådana så ofta som möjligt och man FÅR avstå från bedömningen helt om man vill - men det vill de flesta inte...) och prisutdelning. Eftersom alla tävlar mot alla så blir det "procenten" som räknas...

Otto körde jag alltså i appell-lydnad och det gick... ungefär som väntat. Under platsliggningen så stod jag kvar bredvid kopplad hund, tyckte det var dumt att "chansa". Hade han gått upp och bjudit upp W som låg bredvid till lek, så hade antagligen matte M strypt mig... Dock kom jag på att det nog hade varit bättre att ta ett steg fram och stå framför istället, för lillebror gick ganska snabbt in i en förväntan på att "matte står bredvid mig, då ska nog något hända". Så det blev lite "tramsande" där. En liten "lagom" störning för de andra... Att vi måste träna mer på detta visste jag ju så det var ingen överraskning. Linförigheten gick bra, tror vi fick 7 (eller 7,5) i betyg, lite långt ifrån, positionssvag och några sneda sättanden. Framförgåendet avstod vi, det momentet har jag inte ens börjat träna ännu, vill gärna ha ordning på linförigheten först. Läggandet blev väl en 9:a - här ska husse ha beröm för det är faktiskt han som tränar mest med lillebror. På inkallningen började Ottos nyfikenhet ta överhanden - varför står C här på plan och pratar?! Lillebror har ju faktiskt aldrig gått ett lydnadsprogram med kommendering förut... Så det blev en 5:a - minns inte kommentaren men det var i alla fall så att hunden siktade på tävlingsledaren först - när jag kallade andra gången i det läget styrde han om och "landade" hos mig.

Sen började showen. På vägen tillbaka till utgångspunkten inför momentet apportering, fick Otto syn på alla apporterna... Han drog som en avlöning och kom med den största träapporten han hittade (får väl vara glad att han inte gav sig på 4kgs tungen). När jag tagit den av honom så skulle han hämta nästa.... Men då fick jag stopp på honom. Jaha, sa C, jag hade tänkt fråga hur stor du ville ha, men han valde ju själv så då tar vi väl den. Och här hände ungefär det jag som jag varit rädd för. Hund och apportbock försvann i fjärran. Men publiken hade roligt - och Otto också. Till slut kom han på att matte nog började bli lite arg och kom in och spottade ut apporten vid mina fötter men då var 0.an ett faktum. Tja - har visste jag ju att vi nog har lite att jobba på. Inte bara "hämta" utan "hämta och komma till matte"!! Husse slog in lite öppna dörrar genom att påtala att "han får INTE leka på det där viset". Eh - hallå, nej, det får inte en lydnadshund heller, lika lite som en jaktapportör. Men vad skulle jag göra annat än att påtala mitt missnöje...? Husse tyckte nog att jag skulle galopperat iväg ut på plan och läst lusen av busfröet men jag såg nog en större risk i att han då skulle ha lekt ännu mer. På plussidan ligger ändå att han inte tuggar utan bara springer rundor!

Hoppet, som vi bara tränat en gång, gick riktigt hyggligt. Betyget har jag dock glömt...


Hampus skötte sig hyggligt i lydnadstvåan bortsett från att han gick upp och mötte mig när jag var på väg tillbaka efter platsliggningen. Möjligen orsakade jag det själv genom att kika fram och titta på honom ett par gånger, det här snusandet som vi fått avdrag för vill jag ju ha bort. Men tydligen väckte jag nyfikenheten istället. Får se till att någon annan hutar åt honom om han nosar!

Fria följet var sedan något av det bästa vi presterat - betyg 9. Och dagens domare ÄR domare - samma som gav oss de där 156 för en dryg månad sedan. Han gick SÅ fint, tänk om det kunde gå så bra "på riktigt" också. Jag övervägde faktiskt att avbryta programmet helt för att få chansen att belöna rejält... Men bestämde mig för att köra klart. Och det gick ganska hyggligt på resten också. Jag har inte protokollet med mig så jag har inte full koll på betygen men de pendlade mellan 7 och 9. Och 0 på rutan - han sprang ut, vek av precis före rut"gränsen" igen, vimsade in i rutan från bakkanten men stod inte stilla i de regelmässiga 3 sekunderna. Fortsätta traggla verkar vara medicinen här för nu börjar det ju hända saker. Och han lyssnar ju faktiskt lite på mina "ut" och "hit" och "vänster", trots allt...

Totalt blev det 100 poäng men då var vi ju av med 40 poäng pga platsliggningen. Och hade inte "om" varit och vi fått betyg på rutan så.... Nu var det ju bara träning trots allt, och känslan var bra, så det är jag nöjd med!!

Imorse var jag inne på internetbokhandeln Bs hemsida och kollade status för femtielfte gången. Och ÄNTLIGEN var paketet skickat - hade ankommit 03.55 till Malmö i natt. Och strax före lunch kom SMSet som bekräftar att det har landat på Posten = Ica hemma!